Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Trämateriallära, av Gunnar Nygren - Träets egenskaper - Klyvhållfasthet - Hårdhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träets egenskaper
Klyvhållfasthet. Klyvbarheten är störst, om klyvningen
sker radiellt, alltså i märgstrålarnas riktning, och något
mindre i tangentiell led. Klyvbarheten ökar med rätfibrigheten
och fiberlängden. Tunga och hårda träslag äro mera
svårkluvna än lätta. De tunga träslagen äro mera lättkluvna i
fuktigt eller rått tillstånd, medan förhållandet är det
motsatta vid lätta träslag. En viss inverkan på klyvbarheten har
elasticiteten. Vid mjuka och lösa träslag sjunker nämligen
verktyget ned i träet utan att öppna någon klyfta, emedan
träet har för liten elasticitet, de böjda fibrerna förmå ej räta
ut sig och spjälka virket. Klyvbarheten hos några vanliga
träslag finnes angiven i tabell 5.
Tabell 5. Klyvbarhet hos olika träslag.
Ytterst svårkluvna: rönn.
Mycket svårkluvna: björk, avenbok, körsbär, alm.
Svårkluvna: lönn, ask.
Något svårkluvna: balsamgran, bok.
Ganska lättkluvna: lärk.
Lättkluvna: al, tall, asp, ek.
Mycket lättkluvna: silvergran, gran.
Ytterst lättkluvna: poppelarter.
Hårdheten hos träet är i stort sett proportionell mot
torr-volymvikten och sammanfaller till stor del med
tryckhållfastheten. Hårdheten är störst i tvärsnitt, men tämligen lika
vinkelrätt mot fiberriktningen vare sig intryckningen göres
radiellt eller tangentiellt. Träets hårdhet har stor betydelse
vid bearbetningen, samt är i vissa fall bestämmande, när det
gäller val av lämpligt träslag. Att uttrycka hårdheten i siff-
Tabell 6. Hårdhet hos olika träslag.
I. Mycket mjuka (hårdhetstal <350): cembratall, gran,
wey-mouthtall, lind, tall, knäckepil, asp och silvergran.
II. Mjuka (hårdhetstal 350—500): lärk, gråal, sälg, klibbal, teak,
en, hägg och masurbjörk.
III. Medelhårda (hårdhetstal 500—600): sälg (S. incana),
doug-lasgran, alm och hassel.
IV. Hårda (hårdhetstal 650—1 000): ek (Qu. pendunculata), rönn,
lönn, ek (Qu. sessiliflora), pitch-pine, mahogny, äppelträd, ask,
idegran, bok, hickory och avenbok.
V. Mycket hårda (hårdhetstal 1 000—1 500): syrén och berberis.
VI. Benhårda (hårdhetstal >1 500) : ebenholz, quebracho,
pockenholz och grenadille.
189
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
