Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Trämateriallära, av Gunnar Nygren - Felaktigheter hos trä - Svampangrepp - Rötsvampar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trämateriallära
från cellväggarna, vilka så småningom helt förstöras, s. k.
röta uppstår. Bland de icke träförstörande svamparna märkas
främst blånadssvamparna, vilka orsaka en missfärgning av
virket.
Rötsvampar.
Fortplantningen hos dessa sker genom mycket små frön,
s. k. sporer, vilka lätt spridas genom vind eller insekter och
ha mycket stor spridningsförmåga. Rötsvamparnas livsprocess
bestämmes i huvudsak av två faktorer, nämligen vattenhalten
i träet och den omgivande luften samt temperaturen. Den för
svamparna nödvändiga höga fuktigheten finnes ej i fria
luften, varför virke, som utsättes för vind och sol, går fritt från
svampangrepp. Den nödvändiga fuktighetshalten är olika för
olika svampar, t. ex. hussvampen kan utveckla sig vid en
fuktighet av mindre än 30 % räknat på torrvolymvikten, under
det att källarsvampen trivs bäst på virke med 50—70 %
fuktighetshalt. Mycket höga fuktighetshalter äro dock
hindrande för utvecklingen, varför vattenlagring användes till att
förhindra svampangrepp. Vid liten fuktighet dö i regel
svamparna, men vissa kunna fortleva utan tillväxt under längre
tid för att, när fuktigheten blir tillräcklig, ånyo börja växa.
Detta gäller speciellt lagerrötorna.
För att rötsvamparna skola tillväxa fordras för de flesta
arter att temperaturen ligger mellan +3° och +40° C. Över
och under dessa temperaturer kunna svamparna under
ogynnsamma omständigheter dö, men i regel uppvisa de en
mycket stor härdighet mot såväl köld som värme.
Ifråga om verkningssättet kunna rötsvamparna uppdelas i
krympningsrötor, fläckrötor och vitrötor.
Krympningsrötorna angripa själva cellulosan i träet,
varvid cellväggarna krympa eller brista, vilket ger sig till
känna som sprickor. Dessa förekomma därvid i tre mot varandra
vinkelräta plan, varigenom virket uppdelas i fyrkantiga
prismor. Krympningsrötorna uppträda i bearbetat virke och
inom färdiga byggnader.
Fläckrötorna brunfärga veden och huvudsakligen ligninet
i veden angripes. Angripna partier, vari endast cellulosan
är kvar, bli vita, medan de omgivande äro bruna. Till slut
upplöses även cellulosan, och håligheter uppstå i veden.
Vitrötorna kännetecknas av att veden blekes för att till
slut bli gulaktigt vit. Olika slag av vitrötor finnas. Antingen
angripes cellulosan eller ligninet eller båda.
200
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
