Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Trämateriallära, av Gunnar Nygren - Felaktigheter hos trä - Lagrings- och husrötor - Blåyta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Felaktigheter hos trä
Kallar svampen liknar mycket hussvampen till utseende
och förväxlas ofta med denna, fig. 141. Källarsvampen
förekommer dock såväl inom- som utomhus, alltså både som
hus-och lagringsröta. På grund av sitt stora vattenbehov har den
inte på långt när samma utbredning som hussvampen.
Källarsvampen kan gro i fullkomligt friskt virke, förutsatt att
fuktigheten är tillräcklig, och banar därför ofta väg för
hussvampen, och båda arterna förekomma därför ofta samtidigt.
Källarsvampen är en krympningsröta och angriper alltså i
huvudsak träets inre delar och lämnar ytskikten i stort sett
orörda.
Färgen hos källarsvampen är till en början gråvit och
liknar därför under gynnsamma omständigheter hussvampen.
Med tiden blir färgen mörkbrun. Formen är i regel ojämnare
och konsistensen sprödare än för hussvampen.
Mögeltickan är både en lagrings- och husröta och liknar i
mycket källarsvampen. Den fordrar sålunda hög
fuktighetshalt hos träet och kan angripa friskt sådant samt är en typisk
krympningsröta. Den angriper företrädesvis träets inre delar.
Färgen är vit även när svampen blir äldre dock med en
dragning åt gult, fig. 142, varför den är lätt att skilja från
hus- och källarsvampen.
Blåyta.
Blåyta förorsakas av de s. k. blånadssvamparna, av vilka
det förekommer flera olika arter, som dock äro mycket
likartade i sina verkningssätt. Hållfasthetsegenskaperna
försämras ej vid angrepp av blånadssvamperna. Däremot är blåytan
ett utseendefel, som inverkar kvalitetsförsämrande på virket.
Blåytan underlättar även angrepp från andra svamparter.
Man skiljer i praktiken mellan stockblånad och ytblånad.
Stockblånaden förekommer på fällda träd, som få ligga
kvar i skogen, under det att ytblånaden främst påträffas
på sågat virke. Blånadssvamparna kunna ej angripa färskt
virke på grund av för hög vattenhalt och därigenom brist på
syre. Först när fuktigheten minskat tillräckligt, kunna
angreppen börja. Den lägsta virkesfuktighet, som
blånadssvamparna kunna utvecklas vid, ligger omkring 30 %. Det är i
huvudsak splinten, som angripes av blånadssvamparna.
Stockblånaden kan i vissa fall helt genomfärga splinten, medan
ytblånaden huvudsakligen angriper ytveden.
Blåyta uppträder företrädesvis hos barrträden och bland
dessa angripes främst tallen.
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
