Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Virkestorkning och torkanläggningar, av H. Baumann och T. Högrell - B. Fuktens inverkan på trä - 1. Sambandet mellan träets fuktkvot och relativa fuktigheten - 2. Sambandet mellan träets fuktkvot och svällning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fuktens inverkan på trä
träet icke upptaga mer vatten ur luftens fuktighet utan endast
genom beröring med flytande vatten, vilket dock ej bindes utan
endast mekaniskt utfyller träets ihåligheter. Detta vatten
kallas därför även för mekaniskt vatten, medan det av träfibern
bundna kallas för kemiskt vatten. Som senare kommer att visas,
är det endast upptagningen av kemiskt vatten, som är åtföljd av
en volymförändring hos träet (svällning).
Bortser man från mera extrema undantag, varierar relativa
fuktigheten i bostadsrum mellan 25 och 60 %, varvid det lägre
värdet hänför sig till vintermånaderna med låg absolut fuktighet
hos ytterluften. Detta motsvarar en fuktkvot hos trä av 7—11 %
och förklarar den gamla regeln, att trä, som är avsett för
bostadsrum (möbler o. dyl.), bör ha en fuktkvot av i genomsnitt 8—9 %.
Däremot står det sagda i motsats till en annan gammal
verkstadsregel, enligt vilken t. ex. ek under samma yttre betingelser
lär upptaga mindre fuktighet och därför även svälla mindre än
t. ex. fur och gran. Emellertid har torr ek en volymvikt, som med
c:a 70 % överstiger volymvikten för torr gran. Av definitionen på
fuktkvot följer då, att det erfordras c:a 70 % mer vatten för att
tillförsäkra en ekbit samma fuktkvotsförhöjning som en lika stor
granbit. Då dessutom fuktupptagningen sker mycket långsammare
hos det hårda träslaget än hos det lösa, kommer det följaktligen
att dröja betydligt längre innan det hårda träslaget uppnått sitt
jämviktsläge. Ovannämnda regel stämmer således endast delvis.
Väntar man nämligen blott tillräckligt länge, komma båda
träslagen att uppvisa samma slutliga fuktkvot och därmed ungefär
samma volymförändring.
2. Sambandet mellan träets fuktkvot och svällning.
Det är endast förändringar i mängden kemiskt vatten, som kan
förorsaka svällning och krympning hos trä. Vid
fibermättnads-punkten har trä därför praktiskt taget uppnått sin maximala
volym. Genom ytterligare stegring av fuktkvoten ökar man bara
mängden mekaniskt vatten, och eftersom detta blott intränger i
redan befintliga ihåligheter, åstadkommes härigenom inga
nämnvärda formförändringar hos träet. Detta faktum har stor betydelse
vid trätorkning, då risken för att torkningsfel skall uppstå är
betydligt mindre vid fuktkvoter över fibermättnadspunkten, än vad
fallet är, sedan denna punkt passerats.
Träets svällning är icke enhetlig, utan olika i olika‡ riktningar.
I enlighet med fig. 175 skiljer man sålunda mellan
längdsväll-ningen ei, som försiggår i träfibrernas längdriktning, och som är
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
