Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Lim och limningsmetoder, av J. E. Marian - A. Inledning - I. Limningens mål och grundprinciper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIM OCH LIMNINGSMETODER
Dr. Ingenjör J. E. Marian
A. Inledning.
I. Limningens mål och grundprinciper.
Limning, som ju innebär en fast förening av två träytor medelst
ett skikt av bindemedel, har alltid varit en fundamental
förutsättning för träteknikens utveckling. Genom limning kan större
föremål framställas än vad virkets naturliga dimensioner eljest tillåta.
Virket kan genom moderna limningsmetoder utnyttjas bättre,
vilket innebär ekonomisk vinst. Den större formbeständigheten
hos spärrade och lamellkonstruktioner betyder
kvalitetsförhöjning.
Alla limsubstanser såsom glutin, kasein, blod samt de olika
konstharts (plast-) typerna äro kolloider, d. v. s. de bestå av
relativt stora partiklar jämfört med sådana ämnen som salt, socker
o. d. (kristalloider). I vattenlösning tränga kristalloiderna
tillsammans med vattnet långt in i porösa underlag som trä, medan
däremot de kolloidala limämnena tränga in relativt litet och till
största delen stanna kvar som ett skikt (film) mellan de träytor,
som skola förenas. En viss adhesion (sammanbindningskraft)
uppstår härvid. Hårda träslag såsom ek, hickory och teak få lätt vid
bearbetningen mycket glatta ytor och äro därför svårare att
limma än de mera porösa träslagen, t. ex. furu, gran, asp. Limmet
har lättare att få fäste och förankra sig i de många porerna på
dessas ytor. Sin hållfasthet uppnår limfogen, då limmet övergår
från flytande till fast form. Detta sker antingen genom att
lösningsmedlet (vanligen vatten) upptages av träet eller genom att
limsubstansen hårdnar (»härdas») på grund av kemiska
reaktioner som vid konsthartslimning.
Vad den påförda limmängden beträffar gäller ej alls
grundsatsen: Ju mera desto bättre. En tjock limfog förbättrar ej
kvaliteten. Vid spröda limsorter, t. ex. vanligt karbamidhartslim, är
en sådan direkt skadlig. Redan av sparsamhetsskäl bör man
använda tunna limskikt (låg spridning), vilket för övrigt är
tillräckligt för att man skall få en förstklassig limning, förutsatt
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
