Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Lim och limningsmetoder, av J. E. Marian - A. Inledning - III. Limningstekniska termer och begrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lim och limningsmetoder
virket 100 % fiberslitning. Mest exakt kan man bestämma
fiberslitningen på provkropparnas brottytor vid dragprovning, men den
enkla metoden att spjälka upp fogen med kniv eller stämjärn ger
efter någon övning värdefulla upplysningar om fiberslitningen
och limningens kvalitet; denna metod har fördelen att vara snabb
och medger provning på godtyckligt stora ytor. Vattenjasthet
(icke att förväxla med våthållfasthet) kallar man limfogens
förmåga att bibehålla hållfastheten även under inverkan av fukt och
vatten. Limfogens vattenfasthet hänger intimt samman med
fogens hållbarhet, då knappast någon limmad konstruktion
användes under förhållanden, där icke träets eller limfogens fukthalt
ändras. Beträffande värderingen av limtyperna med hänsyn till
vattenfastheten hänvisas till avsnitt C. För några få
användningsområden är limmets beständighet mot kokande vatten
av betydelse, t. ex. vid möbeltillverkning enligt den s. k.
Thonet-metoden eller vid framställning av böjda ytor för fartyg och
flygplan genom s. k. basning av trä. I dessa fall fordrar man
kokbeständighet och bestämmer kokhållfastheten i laboratoriet på
provkroppar enligt bestämda normer.
Uppspjälkning eller delamination uppträder när limfogen genom
åldring går upp under inverkan av t. ex. vatten, kokning och
mekaniska påfrestningar. Lägg märke till att det är limfogen som
ger efter när man talar om delamination. När det är virke som
brister talar man i stället om träbrott.
Härdare och härdning.
Vid de flesta konsthartslim av härdplasttyp måste man före
användningen sätta till vissa ämnen, som ha till uppgift att
igångsätta eller påskynda limmets stelnande och dess överförande till
en osmältbar och vattenolöslig massa. Dessa tillsatsämnen
benämnas härdare (eng. hardener eller catalyst). Den förändring, som
limsubstansen undergår på grund av en härdares inverkan, kallar
man för härdning. Även genom uppvärmning kan härdningen
påskyndas. Härdarna ha olika kemisk sammansättning för
olika limtyper. Ett visst lim kan ofta anpassas för olika
användningsområden genom val av lämpliga härdare. Det finnes
varmhärdare för varmlimning, kallhärdare för kallhärdning,
snabbhärdare för att åstadkomma särskilt korta presstider vid
kallimning, högfrekvenshärdare avsedda för högfrekvenslimning
etc. Härdarna, som levereras av limfabrikanten tillsammans med
limmet, förekomma i såväl flytande som pulverform. I en del
kar-bamidlimsorter i pulverform har tillverkaren blandat in härdaren,
varför denna ej behöver tillsättas av limförbrukaren.
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
