Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Lim och limningsmetoder, av J. E. Marian - B. Olika limtyper och deras handhavande - I. Limtyper - 1. Glutinlim - a. Glutinvarmlim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olika limtyper och deras handhavande
limfabrikernas höga tekniska standard knappast mera påträffas,
såvida man håller sig till kända märken. (Ett undantag var det
under krigsåren tillverkade autoklavlimmet, som av principiella
skäl ej kunde vara fritt från fett, vilket alltid kraftigt nedsätter
limmets hållfasthet.) — Vad den normala skillnaden mellan
hud-och benlimsorter beträffar brukar visserligen hudlimmets
genomsnittliga hållfasthet vara märkbart större än benlimmets, vid
jämförelse mellan limlösningar med samma koncentration. Denna
jämförelse har dock i regel inget praktiskt värde, då
benlimlös-ningarna på grund av benlimmets lägre viskositet (= större
flyt-ningsförmåga) kan beredas mera koncentrerade än
hudlimslös-ningar, så att praktiskt taget samma hållfasthet uppnås.
Hudlim-lösningarnas lägre koncentration förorsakar dessutom en del
svårigheter:
1) Träet tillföres mera vatten.
2) Limmet suges lättare upp av träet.
3) Limmet slår lättare igenom vid faneringsarbeten.
Trots att högviskösa hudlimsorter genom lägre
materialförbrukning ställa sig billigare i drift än benlim, användas de förstnämnda
endast för vissa specialändamål, t. ex. i blyertsindustrien, där det
gäller att limma fettat trä med vattenfrånstötande egenskaper.
Beredning av limlösningen (varmlim). Beredningen av
limlösningen sker i två etapper. Limmet blötlägges först i rent vatten
och nedsmältes sedan vid högst 60° C. Vid blötläggningen är det
viktigt, att även limmets mittpartier komma i beröring med vatten.
Fasta limpartiklar, som möjligen ännu finns kvar vid
nedsmält-ningen, lösa sig icke. Sedan man lyckats framställa lim i form
av pärlor, flingor eller pulver erfordras det en betydligt kortare
blötläggningstid än vad som var fallet vid de tidigare använda
limkakorna. Svällningen hos limpulver vid blötläggningen sker så
fort, att särskilda omröringsanordningar äro nödvändiga för
undvikande av klumpbildning. Tärningar och pärlor kunna ofta
smältas efter 1—2 timmars blötläggning. Under dessa
omständigheter har tillverkningen av limkakor inte längre något tekniskt
berättigande, i synnerhet då limkakor genom den vid
tillverkningen nödvändiga längre torkningen även i kvalitetshänseende
äro sämre än ovannämnda limformer. Även åsikten, att limkakor
medge en bättre bedömning av limkvaliteten genom mätning av
den vid blötläggningen upptagna vattenmängden, är oriktig:
vattenupptagningen är nämligen inget pålitligt kvalitetsmått. —
Att endast rent. vatten, ej salthaltigt eller förorenat vatten, samt
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
