Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Lim och limningsmetoder, av J. E. Marian - B. Olika limtyper och deras handhavande - I. Limtyper - 2. Övriga proteinlim: Kasein-, soya-, blodlim etc. - Kaseinlim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lim och limningsmetoder
även av temperaturen. Limmet blir mera tjockflytande vid låga
temperaturer och tunnare vid högre temperaturer. För tjockt
lim är svårt att sprida, medan för tunt lim lätt pressas ur fogen.
Det är förkastligt att variera torrsubstanshalten genom att
använda större eller mindre tillsatser av vatten, däremot är det
mycket lämpligt att i kalla arbetslokaler använda sig av något
uppljummat vatten (20—30° C) och vid högre temperaturer
kallare vatten. Limfabrikanternas blandningsföreskrifter avse i
allmänhet en temperatur av 15—20° C. Endast sådana kärl få
användas vid tillblandningen, som icke angripas av limmet. För små
limsatser äro paraffinerade bägare eller burkar av papp eller
sådana gummiskålar, som användas för gipstillblandning, särskilt
lämpliga. Kärl av trä, glas, rostfritt stål, koppar, stengods eller
emaljerade kärl äro även lämpliga. Däremot böra kärl av
aluminium eller galvaniserad plåt icke användas. Vid tillblandning av
större limmängder bör helst en mekanisk blandare, exempelvis
handdriven bänklimblandare, användas. (Se sid. 382.)
När förbrukaren själv tillblandar sitt kaseinlim av kasein och
de olika kemikalierna, blir förfarandet mera komplicerat. Här om
någonsin är det nödvändigt med noggrannhet. En gång utprovade
blandningsföreskrifter eller tillverkarens bruksanvisningar böra
noggrant följas.
Som förut nämnts blandas först vattnet och kaseinet och man
låter blandningen stå c:a 15 min., så att kaseinpartiklarna hinna
svälla. Kalkhydratet slammas upp i vatten ordentligt och sättes
till vatten-kaseinblandningen. Genom fortsatt omrörning
sönderdelas efterhand de klumpar som bildats. Så snart man erhållit en
jämn blandning, tillsättes de övriga tillsatserna, helst i form av
vattenlösningar.
Livslängden är beroende av sammansättningen och kan variera
från 1 tim. till några dagar. I allmänhet kan man säga att ju högre
våthållfastheten är, dess kortare blir livslängden.
De flesta kaseinblandningarna ha en benägenhet att tjockna
vid förvaring i rumstemperatur. Limfogens hållfasthet försämras
icke så länge man kan hålla en jämn spridning. Limtyper, som
hålla sig flytande under längre tid, exempelvis 24 tim., bli ofta
tunnflytande, vilket tyder på att limmet försämras genom att
kaseinet sönderdelas. Kaseinlimmen äro ganska segflytande,
viskösa. Limpåföring för hand fordrar därför styva borstar.
Borsten i dessa utgöras lämpligen av växtfibrer; hårborst
däremot skulle snart svälla sönder och förstöras av limmets alkalihalt.
Det är mycket olämpligt att späda ut limmet med vatten för
att underlätta spridningen, då hållfastheten därigenom försämras.
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
