Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Lim och limningsmetoder, av J. E. Marian - B. Olika limtyper och deras handhavande - I. Limtyper - 3. Plastlim (konsthartslim) - Karbamidlim
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olika limtyper och deras handhavande
limning smälter först hartset och blir flytande, eller, om det ännu
icke torkat, minskas dess viskositet i början på grund av
uppvärmningen. Så snart härdningen sätter in ökas viskositeten igen
och när härdningen är avslutad har limfogen blivit hård och
olöslig.
Fyllnadsmedel. Dessas huvudsakliga uppgift är att ge limmet
en för spridningen lämplig konsistens och viskositet. Dessutom
reglerar man genom fyllnadsmedelstillsatser limmets inträngning
i träet, exempelvis för att förhindra limgenomslag eller »magra»
limfogar. Vissa tillsatsmedel såsom trämjöl och cellulosafibrer öka
karbamidlimmets spricksäkerhet, därigenom att de verka liksom
en armering i limfogen. Av bekvämlighetsskäl och av ekonomiska
skäl brukar man ofta förena härdare och fyllnadsmedel i en enda
blandning.
Utdrygningsmedel kan man bekvämt använda tillsammans med
karbamidlim. De mest använda äro rågmjöl, vetemjöl, potatismjöl
eller vattenlösliga stärkelsepreparat, exempelvis I. G. Farbens
»quellit» före kriget. Antalet provade utdrygningsmedel är
stort. Under kriget användes i Finland indunstad sulfitlut +
trämjöl, s. k. cellulosanollfibrer (kortfibrigt avfall från
cellulosatillverkning) och hårdmald cellulosa. Dessa blandningar få ofta
mindre goda spridningsegenskaper. Man måste akta sig för sådana
tillsatser, som störa härdarens funktion. Exempelvis äro krita och
dolomitpulver fullkomligt odugliga. Lämpligen inhämtar man
limfabrikantens råd vid val av utdrygningsmedel. Karbamidlim kan
användas inom ganska vida gränser vad fukthalten i virket
beträffar. I allmänhet limmar karbamidlim tillfredsställande mellan
5 till 14 %, beroende på limningsmetod, träslag och
arbetsstyckets dimensioner. En fördel är att karbamidlim icke visar
överdrivet stor jlytbarhet vid högre fukthalter (8 till 14 %) i motsatt
till fenolvarmlim, som gärna vill ge kraftigt genomslag på
exempelvis furufaner med mer än 5 % fukthalt.
Limningstiden kan med tillhjälp av härdaren varieras inom
vida gränser, från 0 till 24 timmar eller mer vid varmlimning och
från 0 till 30 minuter vid kallimning. Vid kallimning måste
limskiktet fortfarande vara klibbigt vid limningstidens slut och likaså
vid varmlimning eller, om vattnet har avdunstat efter spridningen,
måste det klibba när man känner på det med ett fuktigt finger.
Vid karbamidlimning är kanske spridningen det kinkigaste
problemet. Karbamidlim skall spridas så sparsamt som möjligt, enär
tjocka fogar visa avsevärt försämrad hållfasthet. Färgning av lim-
349
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
