Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Lim och limningsmetoder, av J. E. Marian - B. Olika limtyper och deras handhavande - I. Limtyper - 3. Plastlim (konsthartslim) - Fenolkallim med sur härdare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lim och limningsmetocler
Fenolkallim med sur härdare.
Fenolkallimmet är tyvärr trots utmärkta egenskaper föga känt
och använt i Sverige. Det kan, liksom resorcinollimmet, användas
för limning av alla slags träkonstruktioner. Jämfört med
resorcinollimmet har det surhärdande fenollimmet följande fördelar:
härdar redan vid något lägre temperatur — ca 10° C — den något
ljusare färgen, högsta spricksäkerhet även i tjockare fogar och
limmar lättare sådana träslag som ek, hickory och teak, vilka
äro notoriskt svåra att limma med resorcinollim. Dessutom är
limmet billigare trots högre torrsubstanshalt.
Limmet levereras i form av en tjock bernstenfärgad
sirap med ca 80—85 % torrhalt med en tillhörande färglös,
koncentrerad härdarevätska. Limmet beredes genom att
om-sorgfullt blanda uppvägda (icke mätta efter volym) mängder
av limmet och härdaren. Med detta lim är särskild noggrannhet
av flera orsaker absolut nödvändig: Limmet och härdaren äro båda
koncentrerade med över 80 % torrhalt. Små avvikelser i
blandningsreceptet har större inverkan på livslängden och härdningen
än man är van vid med andra lim, t. ex. karbamidkallimtyperna.
Limmet utvecklar en viss mängd värme vid tillblandning av
härdaren. Denna värmemängd är i någon mån beroende av den
tillsatta härdaremängden. Limsatsen uppvärmes således av sig
själv, varigenom livslängden avkortas. Vill man hålla limmet
flytande längre, är det lämpligt att låta vatten cirkulera i en
kylmantel på limbehållaren och kyla satsen genast från början. Större
satser uppvärmas mera än mindre, och limkärlens form och
material ha också ett stort inflytande på värmets bortförande från
satsen. Metallkärl äro fördelaktigare än sådana av mera
värme-isolerande material som porslin, stengods, ebonit, glas o. s. v.
Burkar av paraffinerat papper äro bra för helt små satser.
Omedelbart före användningen blandar man limmet med den
föreskrivna mängden härdare, mellan 10 % och 16 %. Betydelsen
av stor noggrannhet kan inte överdrivas; limmet är eljest inte
kinkigt, men det tål absolut inte att man slarvar med mängderna
lim eller härdare. För mycket härdare kan betyda att limmet
stelnar »innan man hunnit vända sig». Härdningen kan helt utebli,
om man har tagit för litet härdare. Vid blandning av lim och
härdare kan ett färgomslag observeras. Limmet är färdigt när den
i början uppträdande strimmigheten har försvunnit. Efter
tillblandningen tjocknar limmet småningom, och det är användbart
så länge det kan spridas med de vanliga hjälpmedlem, såsom
pensel, spridare eller genom doppning. Så länge limmet kan spridas
får man tillfredsställande limfogar.
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
