Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Stillära, av Bengt Cnattingius - Rokokon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stil och stilhistoria
Kokokon.
Sedan en stil nått sin högsta blomstring följer oftast en
reaktion, framkallad av människornas trötthet av stilens envälde.
Efter barocken med dess stränga hovetikett, tomma prakt och
braskande reklam vaknade livsglädjen och känslan för
hemtrevnad. Ett galant och kultiverat sällskapsliv krävde ändamålsenliga
rum, små salonger och boudoirer med behaglig och bekväm
inredning. Efter en övergångstid under 1720-talet härskar rokokon
i Frankrike (här kallad Louis XV efter konungen) till 1775 och
i Sverige från 1750 till omkring 1780.
Redan i interiören märks de stora förändringarna. Utom i det
mindre formatet röjs det i bleka, läckra färger på väggar och
möbelklädsel, i ornamentikens tjusande lekfullhet samt i nya
möbelformer. Interiören är nu sedd som helhet — tak, väggar
och golv — och väggarnas ornamentik sammansmälter till en
enhet. Även möblerna dras in i denna enhet, inte bara väggur,
väggspeglar och tavelramar utan också bord och sittmöbler. Allt
uttrycker högsta fulländning av stilrenhet, som tidigare och för
resten inte heller senare kunnat uppnås.
I ornamenten ses nya detaljer. Det mest omtyckta motivet är
musslor och halva S, som spännas mot varandra, se fig. 369—370.
Rokokoornamentets böljande linjerytm bygger på sådana
spänningar, och meningen är att — liksom gotikens spetsbåge —
upphäva intrycket av tyngd och last. Den räta linjen avskyr
man, bara den svängda linjen får finnas. Lika förhatlig är
symmetrin, jfr fig. 370. Rokokon är därför den mest
antifunktiona-listiska stil som funnits. Andra dekorationsmotiv hämtas från
Kina, som vid denna tid blev föremål för gränslös beundran.
Därifrån skaffar man sig porslin, som snart efterbildas i Europa
— först i Meissen 1707 och redan i Sverige 1727 (Rörstrand), där
dock tillverkningen av porslinet lyckades mindre väl än fajansen.
Det tunna, fina porslinet är mer än något annat material rokokons
eget.
Även i dräkten röjer sig skillnaden mellan barocken och
rokokon. 1600-talets tunga sammetsstoffer ersättas med lätta
sidentyger i bleka, blommönstrade tyger. Blekheten skulle prägla även
ansiktet, ty alla fina kvinnor måste sminka och pudra sig. Att gå
osminkad ansågs nästan lika oanständigt som att gå naken.
Kvinnodräkten fortsätter med de stora kjolarna och de snäva
liven. Kjolen, som kallas robe, fick en stor fåll på ryggen.
Mannens dräkt var också av praktfullt siden. Endast små förenklingar,
betingade av bekvämligheten, ändrade den föregående tidens
Trä 37
577
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
