Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Stillära, av Bengt Cnattingius - Empiren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stil och stilhistoria
Empiren.
Den gustavianska tidens antiksvärmeri övergick i slutet av
1700-talet till ren antikdyrkan och slutligen imitation. Den nya
stilen omfattas först av revolutionstidens människor i Frankrike
och därefter av kejsar Napoleon med samma iver. I detta land
räcker den alltså från omkring 1790 till 1820-talet. Här i Sverige
börjar den ungefär vid samma tid och har samma skaplynne,
medan dess fortsättning, Karl Johans stilen (under 1800-talets tre
första decennier), får en något mera robust inhemsk prägel. Vid
sidan av denna (under 1830- och 1840-talet) lever en finare, mera
engelskbetonad art av senempire, som kallas Biedermeier (se
nedan).
Det outtömliga klassiska arvet lever man alltjämt av. Ännu
mera hänsynslöst plundras den romerska, grekiska och under
Napoleonstiden även den egyptiska antiken på möbelformer och
ornament. Antiken blir en omklädnad än för demokrati, än för
kejsardöme, men stilen är hela tiden stram och stel i linjer och
ytornament samt okänslig för färgharmonier. Kyrkorna bli
antikiserade tempel med stora, ödsliga rum målade i ljusa, kalla
färger. Rumsinteriören i slotten blir pompöst tung, nästan som
under barocken, men ornamentiken stannar som ytmönster. Under
stilens äldre skede dekoreras väggarna som under sengustaviansk
tid. Längre fram imiteras gärna pompejanska väggdekorationer.
I Frankrike älskade Napoleonstiden rika tapetserier inte bara på
möbler, vid fönster och dörrar utan även på tak och väggar.
Napoleons sovrum imiterade ett romersk fältherretält — se där
det verkliga arkitektidealet för en krigisk tid! De stelt mönstrade
sidenstofferna spännas i lodräta veck eller draperas konstfullt i
lambrequinform.
Även ornamenten få en krigiskt-heroisk prägel genom
användandet av seger- och fredsgudinnor, segerkrans, hjälm, lansar,
romerska spöknippen, örn o. s. v. Andra antika ornament voro
oljelampor, urnor, ymnighetshorn, palmetter, rosetter, allehanda
pärl- och bladstavar samt med stor förtjusning egyptiska motiv,
t. ex. sfinx, lotus, solskiva och pyramider.
Tidens människor älskade att klä ut sig i romerska dräkter,
och modet imiterade strax dessa. Damdräkten blev en enkel och
snäv klädning med hög midja, korta ärmar och låg sko (helst
sandaler). För att inte frysa ihjäl i dessa tunna kläder, måste
kvinnorna bära schalar och dessa hämtades mest från Indien.
Lockfrisyren fick grekisk fason. I herrdräkten märktes den franska
583
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
