Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Stillära, av Bengt Cnattingius - Romantik och 1800-talets stilimitationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stillära
konstpubliken inte alls svärmisk utan bestod av idel hårdkokta
industriledare och nyrika köpmän. Deras smak var osäker, men
eftersom de ägde rikedom trodde de sig kunna få allt. Det äkta
spelade en ringa roll för dem, och de nöjde sig därför med
imitationer för att få tillfälle att känna sig som italienska
renässansfurstar, som franska barockädlingar eller flotta rokokokavaljerer.
Det blev en tid av idel imitationer. Konsthistoriens stilar upprepas
i historisk följd och blandas för resten också samtidigt i en enda
röra.
„ Först kommer gotiken på 1830-talet som en frukt av
medeltidssvärmeriet. Nu byggs alla kyrkor i gotisk stil, och många
möbler få spetsbågar och masverk till prydnader. Denna stil
kommer främst från England, där gotiken var nationell, senare också
från Tyskland.
Men redan på 1840-talet imiteras renässansen. Det sker först i
Frankrike. Ett årtionde senare kommer turen till barocken,
och på 1860—1870-talen är det rokokons tur. Nyrokokon, som den
kallas, är kanske den mest utpräglade av dessa imitationer. Den
härskar under Napoleon III:s kejsardöme i Frankrike. Men
möbelformer och ornamentik äro tyngre, klumpigare och få ibland
barocktillsatser. Vid 70-talets slut blir också Louis XVI-stilen
modern. En 1870-tals interiör känner man igen på den mörka
färgskalan på möbler, möbeltyg och väggar: svart polerat
päronträ eller mörk ek i möblerna, mörka träpaneler, stoffer i bruna och
oftast smutsiga nyanser, otrivsamma — i vårt tycke, förstås —
schäslonger, orientaliskt imiterade textilier. I ett burget hem
skulle alla stilar finnas representerade på ett systematiskt sätt, så
att matsalen gick i renässans, salongen i gustavianskt och
damsalongen i rokoko. Teatrar och restauranger inreddes i rokoko,
men ölstugor i renässans. Det hela blev en riktig stilkarusell.
Dräkten under detta skede var också delvis en upprepning av
härskande stilar. 1840-tals modet i kvinnodräkten bröt med den
enkla empiresmaken genom att klädningen gjordes vidare och att
kroppen stängdes in i snörlivets fängelse. Bomullstyger voro
moderna — det är det första resultatet av den nya industriella
produktionen. Mansdräkten övergick omkring 1850 till att göras
mest av svarta tyger, ett uttryck för demokratiens
likställighets-krav. Fracken är det mest nyttjade plagget. Endast i västen lever
en smula färgglädje kvar. Vitt skjortbröst och tjock
spännhalsduk ånge i alla fall en ståndsperson. Med nybarocken på
1850-talet kommer krinolinmodet. Kjolen får en ofantlig vidd och måste
uppbäras av en stålkonstruktion (liksom Kristallpalatset i Lon-
586
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
