Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Bildhuggeri, av Ernst Sundbeck och Nils Boiardt - Bildhuggeriets teknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bildhuggeri
d. v. s. att först kunna forma sitt motiv i lera, det må vara en
figur eller ett ornament, som sedan gjutes i gips för att tjäna
som modell vid utförandet i ädlare material. Härvid användes
ofta en s. k. punkteringsapparat. Denna utgöres av en träram
i vars hörn lämpliga stift anbringas. På denna monteras en rörlig
och ställbar metallarm med en skjutbar nål. Apparaten placeras
i sina punkter på modellen och nålen tryckes ner till en fix punkt.
Så flyttas apparaten över till kopian och med
ledning av nålen arbetas allt onödigt
material bort tills man kommer ner till den givna
punkten. På noggranna arbeten och konstverk
måste dessa punkter sitta mycket tätt. Efter
punkteringen går man så över ytan och
avlägsnar punkterna och utför den önskade
ytbehandlingen. Träbildhuggaren utför i allmänhet sina
arbeten helt på fri hand. Han fattar järnet med
båda händerna och för det stadigt fram genom
träet. Gäller det större och mera fristående
föremål anläggas (skrubbas) dessa först. Med andra
ord, man går löst med klubba och stämjärn och
slår bort allt onödigt trä och sparar ut det som
skall vara kvar. Så småningom börjar det hela
att »ta form», och man griper sig an med
detaljerna. Slutligen följer renskärningen.
Anläggningen kräver det största
yrkeskunnandet och i Frankrike betalas en skicklig
an-läggare betydligt mera än den som »skär rent».
Gäller det möbelskulptur, ritas först motivet
upp direkt på träet, konturen sättes ner med
olika järn, träet utanför avlägsnas, man
»bottnar ner» till önskat djup. Så påbörjas
»fällningen», d. v. s. motivet utformas i stiltrogna
detaljer enligt ritning eller efter det
»kunnande», som bildhuggaren är i besittning av.
Vid modern möbeltillverkning användes ofta
ett annat förfaringsssätt. Man konturerar i
band-såg ut ett ornament, som sedan limmas upp och
lämnas till bildhuggaren för skärning. Härefter
tages ornamentet loss och anbringas ofta på en
fanérad yta. Denna metod är dock ej att
rekommendera utan skulpturen bör utföras i massivt
trä. Någon elak person har också kallat dessa pålimmade
ornament för »möbelexem».
Fig. 385. Stolben
i rokoko. Här
kan en skicklig
kälmakare
utföra kälningen
mellan de olika
ornamenten.
598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
