Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Handverktyg, av Gunnar Nygren och Nils Holmgren - Handsågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Handsågar
en mera »stötställd» tand, som lättare tränger in i träet och
därigenom skär snabbare men som samtidigt fordrar större kraft.
Sågen kommer därvid att huvudsakligen arbeta i endast en
riktning, vilket är fallet med många av våra handsågar. Vinkeln
mellan tändernas eggar är ca 50°.
Fig. 468. Klyvtandning, α = släppningsvinkel. β = eggvinkel.
γ = spånvinkel.
Klyvtadningen, se fig. 468, har positiv spånvinkel till skillnad
från rivtandningens negativa, och klyvsågarna kunna följaktligen
arbeta i enbart en riktning. Vidare finnes ingen filfas på
spån-sidan av tanden, medan släppningssidan brukar snedfilas något.
För samtliga tandningar gäller, att sågtänderna måste vara
skränkta, d. v. s. utvikta, för att sågens liv och rygg ej skall
klämma i sågspåret. Skränkningens storlek för handsågar bör i regel
vara c:a 0,20 mm vid normal bladtjocklek. Genom att slipa
sågbladet tunnare mot ryggkanten kan skränkningen minskas.
Ställnings- eller spännsågar. Sågbladet inspännes i en
träställning med hjälp av en spännsticka och ett snöre och själva
ställningen består av en mittstång eller bom och två sågarmar, fig. 469.
Sågbladet fastsättes i de svarvade sågknapparna, som gå genom
ena änden av varje sågarm. Sågknapparna kunna snedställas för
längssågning av bräder etc., varvid bommen kommer att ligga
Fig. 469. Ställningssåg.
693
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
