Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Träbearbetningsmaskiner, av Gunnar Nygren - Bandsågar - Bandsågblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bandsågar
huvudsakligen användes för bandsågblad med bredder under 50
mm. Tandform nr 2 och 3 lämpar sig för bredare bandsågblad
och nr 3 speciellt för dylika med stukade tänder. Eftersom någon
fasfilning ej förekommer på tänderna på bandsågblad,
kännetecknas deras tandform av enbart tre vinklar, se fig. 544. Dessutom
tillkommer tandhöjd, tanddelning och bottenradie.
Spånvinkeln (y). För bandsågblad är denna vinkel alltid
positiv, och kraftförbrukningen minskar med ökad vinkel. Med hänsyn
därtill kan faktiskt ej spånvinkeln väljas tillräckligt stor. Den
ökade spånvinkeln medför att eggvinkeln blir mindre och tanden
därmed svagare. En lämplig avpassning mellan spån- och
eggvinkel måste därför alltid förefinnas, och avpassningen sker främst
med hänsyn till det sågade virkets egenskaper.
Liksom ifråga om cirkelsågklingor gäller även för bandsågblad,
att spånvinkeln skall vara större vid sågning i löst trä än i hårt.
Som regel torde i praktiken för små spånvinklar användas.
Följande riktvärden på spånvinkeln kan anföras: teak och gabon
15—20°, ek, bok och ask 20—25°, gran och tall 25—30°. En liten
spånvinkel höjer kraftförbrukningen och gör att tanden arbetar
mer skrapande än skärande. Därvid blir matningstrycket så stort,
att bandsågbladet pressas mot löphjulsbanans ena sida. En stor
spånvinkel medför däremot, att tänderna liksom vill äta sig in i
virket, varvid den erforderliga matningskraften blir mycket liten
eller t. o. m. negativ, d. v. s. man får hålla emot, så att matningen
ej blir för stor. Bandsågbladet kommer därvid att vandra på
löphjulsbanan mot den sida, åt vilken tänderna äro riktade.
Bandsågbladets tendens att vandra framåt eller tillbaka på
löphjulets bana kan givetvis ej alltid hänföras till spånvinkeln utan
kan även bero av andra orsaker, som komma att behandlas längre
fram. Ett olämpligt val av spånvinkel orsakar i regel bladbrott
på grund av de därvid ökade påkänningarna på bladet.
Släppningsvinkeln (oc). Släppningsvinkeln måste vara så stor,
att tanden skär fritt från virket. I annat fall kommer tanden genom
friktionen mellan tandryggen och sågspårets botten att upphettas.
Släppningsvinkeln bör ej understiga 10°.
Eggvinkeln (ß). Eftersom a + ß + y är lika med 90°, erhållas
med ovannämnda värden på spån- respektive släppningsvinkeln
följande riktvärden för eggvinkelns storlek: teak och gabon
60—65°, ek, bok och ask 55—60°, gran och tall 50—55°. Emedan
slitstyrkan och stadgan hos en tand är direkt beroende av
eggvinkelns storlek, måste man öka densamma på spånvinkelns
bekostnad, om slitstyrkan visar sig för låg vid normal eggvinkel.
761
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
