Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Självkostnadsberäkning, av Björn Ståhl - 1. Självkostnadsberäkning för möbelindustrin - Kalkylationsmetoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Självk ostnads b eräkning
Fördelningen av de direkta kostnaderna behöver inte vålla
några svårigheter, utan dessa uppstår vid fördelning av de
indirekta kostnaderna. I huvudexemplet klargörs fördelning av de
indirekta kostnaderna på kostnadsställen. Från kostnadsställena skall
sedan de indirekta kostnaderna fördelas på produkter och bör
därvid uppdelas i minst tre grupper, nämligen
materialomkostnader
arbetsomkostnader
affärsomkostnader (och grundvärdeomkostnader).
Olika jör delningsgrunder (fördelningsbaser) måste användas
vid fördelningen på produkterna. Materialomkostnaderna kan
således beräknas i form av ett procentuellt pålägg —
materialpålägg — på den direkta materialförbrukningens värde. Som
tidigare nämnts, kan det vara nödvändigt att räkna med olika
pålägg för olika material (exempelvis virke och fanér).
Arbetsomkostnaderna kan fördelas med den direkta arbetslönen
som grund i form av ett arbetspålägg. Man utgår härvid från att
en tillverkningsavdelnings omkostnader för en viss produkt är
proportionella med den direkta arbetslönen för produkten vid
avdelningen. Omkostnadsfördelningen blir, genom att använda
direkta arbetslönen som fördelningsgrund, lätt att utföra, då det i
allmänhet inte är svårt att få fram uppgifter på arbetslönen. Som
tidigare nämnts, får hela tillverkningen i allmänhet inte betraktas
som ett kostnadsställe och därigenom använda endast ett pålägg.
Detta skulle medföra att kostnadsberäkningen skulle bli alldeles
felaktig. I en sammansättningsavdelning med inga maskiner och
högre löner är omkostnaderna mycket mindre än lönerna. En
fanéringsavdelning med bl. a. dyrbara maskiner kan ha lägre
löner, och omkostnaderna blir därigenom högre än lönerna. Skulle
ett gemensamt omkostnadspålägg användas för dessa båda
avdelningar så skulle sammansättningsavdelningen belastas med
alldeles för stora omkostnader och tvärt om för
fanéringsavdel-ningen. Därför måste olika tillverkningsavdelningar och
därigenom olika omkostnadspålägg finnas.
Affärsomkostnaderna och grundvärdeomkostnaderna kan
fördelas på produkterna med den totala tillverkningskostnaden
(summan av direkta material, materialomkostnader, direkta
arbetslöner och arbetsomkostnader) som fördelningsgrund i form av
affärs- och grundvärdepålägg.
882
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
