Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Ackordsättning och organisation - Träindustrins organisation och avtal, av Knut Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Träindustrins organisation och avtal
inom Arbetsgivareföreningen. Dessutom finnas lokala avtal med
företagare, som icke tillhöra någon arbetsgivareorganisation.
Kollektivavtalen för snickeri- och möbelfabriker, som vi ha
största anledningen att syssla med här, skilja sig väsentligt från
avtalen inom sågverksindustrin.
Riksavtalet mellan Sveriges Träindustriförbund och Svenska
Träindustriarbetareförbundet är grunden för alla avtal och
överenskommelser inom denna näringsgren. Avtalet gäller för ett
kalenderår i sänder med 3 månaders uppsägningstid för alla
företag, som äro anslutna till Träindustriförbundet, samt för
nyanslutna företag, när eventuellt föreliggande lokalt avtal utlöpt efter
uppsägning i vederbörlig ordning.
I avtalet fastställda löner äro minimitimlöner, uppdelade i löner
för manliga och kvinnliga yrkesarbetare samt för övriga manliga
och kvinnliga arbetare. Dessutom är en uppdelning gjord i 5
ortsgrupper enligt Socialstyrelsens dyrortsberäkningar med högsta
minimitimlön för manlig yrkesarbetare i dyrortsgrupp V och
lägsta i dyrortsgrupp I. Kvinnliga yrkesarbetarelönen ligger på
ungefär 70 à 75 proc. av männens i respektive dyrorter. Dessutom
finns en del mellankategorier med något lägre lön än för
yrkesarbetare fastställd. För övriga manliga arbetare, som icke äro
lärlingar, är minimilönen angiven efter ålder. Minimitimlönen för
den, som fyllt 20 år är 8 öre lägre än yrkesarbetarens. För övriga
kvinnliga arbetare, som icke äro lärlingar, är minimitimlönen för
den, som fyllt 20 år, 6—8 öre lägre än för kvinnlig yrkesarbetare.
Med den, som har nedsatt arbetsförmåga på grund av ålder,
sjukdom eller vanförhet, kan träffas överenskommelse om lägre lön.
Driftig och skicklig arbetare skall ha mer betalt än
minimitimlönen efter överenskommelse med arbetsledningen. En sådan lön
kallas individuallön och kan ligga hur högt som helst. Till dem,
som icke arbeta på ackord, utgår en lön, som med minst 15 öre
överstiger minimitimlönen för manliga och 12 öre för kvinnliga
arbetare, detta under förutsättning att arbetet på timlön utföres
i mer än 15 timmar under en arbetsvecka på 48 timmar.
Utöver timlön och ackordsförtjänst utgår ett indextillägg, som
är fastställt för varje särskild dyrortsgrupp. Detta tillägg skall utgå
för all arbetad tid, oavsett om arbetet utföres på ackord eller
timlön.
Avtalen äro så gott som årligen föremål för justering, och vad
som här sagts gäller i stort sett endast 1950 men i princip även
1951.
983
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
