Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur DEN STORA VREDEN.
KVARNFÖRLOSSAREN.
”Kvarnen går dråp ligen med annan
mäld, men icke med din, kärefar i”
Det var i de avlägsna förtider, då de frostiga
Botten-landens styresherdar nord kring viken ännu räknade som
trots och dårskap att så råg den ena sommaren, i hopp om
skörd den nästa.
Och orten var Svarta-Norets by på norra stranden till
Storfjärden, där Ångermanälven tömmer sitt mesta vatten
i havet.
Där i byn levde i dessa tider grannar ne två.
Den ene var välvärdig kronofjärdingsmannen, välaktad,
välbesutten Mates Hampusson, bonden i byn, kallad
Rike-Mates.
Den andre var lagstadde skinnarn, ärlig, konsterfaren
Mickel Ingevaldsson, torparen i backen, kallad Skinn-Mickel.
Om dessa två mäler sägnen, att det städse gick den ene
väl, så länge den andre illa for, och detta i en växling, som
berättarordet nu skall ge vid handen.
I.
EN OBJUDEN MÅNGÅRSGÄST HOS TORPARN.
Högt uppe i den solsidiga stenbacken, mot kalhuggen
skogsglänta tvärs över åsen, syntes över vida fjärden som
en annan fyrbåk Mickels stuga, liten, arm och grå mot blåa
himlen, knäböjande med sitt ansatsskjul mellan granarna,
som stodo spetsgård vid rishagen, och anropande Herrens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
