Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En liten glinderljusning silade ned genom vattenådran,
som svällde i stuprännan upp mot väggnåtet, ty det var
starkt höstvatten med översvämning detta år.
Och denna ljusning stack snett ned genom stupvattnet,
så att Mates genast märkte, huru den ymniga driften vräkte
ned förspilld och klövs och spillrades i strålar, regn och skum
mot kallen, det lodräta vattenhjulet, som darrade likt asplövet
för denna påkänning, utan att röras ur fläcken.
Efter hand, vid lugnare mod och växande syn, kunde
kallen skönjas hel och hållen.
Det var en välgjord, stärk och dråplig kall, med
skövlar ne som alltid snett inskurna på lodrät axelstock. Mates,
själv en händig slöjdare, som bonden mest, hade icke sett
maken till välslöjdad kall och kunde nog värdera honom, om
också ej till fylles. Ty minsta aning hade varken han eller
samtidens mest förvetne om dessa drivhjuls höga rum på
världstankarnes ättetavla. Det var en fader till den väldiga
kraftskruven*, som längre fram i tiden skulle, i omvänd
ordning, gå segrande genom världens vida hav.
Så kunde han omsider följa den lodräta kallstocken
genom halvdunklet upp mot taket, där han stödde sig med
övre axelnålen, som i sin ordning steg upp genom
liggar-stenens centrumhål för att därpå klyva sig till knäviket ankare
med fäste under den rörliga löparstenen. Enkelt var verket
och lätt granskat även i detta skumrask, men felet låg
bestämt icke där.
Lugnare till sinnes klev Mates ned från stegen och tog
några försiktiga fjät framåt på gångplankan.
Gripande tag om en sparrslå nära väggen, kunde han
nu, inom bättre synhåll, men ännu värre stänkt, beskåda
vattnet, där det vräkte upp mot kallens skövlar, ett sällsamt
spel av brottande krafter.
En väldig huvudstråle sköt upp mot taket, andra två
mot sidoväggarna. Alla tre’slogos sönder i stänk och smärre
strålar, som återkastades om varandra. Det yrde skum och
droppar genom hela rummet, och i all denna förvirring såg
* Propellern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
