Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
———––––––––––––––#
Kvarnfö rlo ssaren
Han sov i timmar, drömmande en sällsam vävnad om
Gråe Jägarn, Mates, Mickel och dennes faselige byting.
När han åter väcktes, skakad av hustrun, mötte honom
höstkvällens mörker ur de nakna fönstren och lågande eld
på spiseln. Hon ropade över honom:
”Kvarn går nu, hör du en gång!”
Järker lyssnade och hörde slamret.
Han for upp som en pil, grep stickblosset ur muren, tände
det skyndsamt och ilade ut i kvarnrummet.
Stenen syntes i gång, mataren slamrade, Mateskornet
hällde ned och en mjölimma var redan utbredd över laven.
Mäldarn lade sin hand på löparstenen och kände tydligt hans
gång. Alltså ingen spökelse ändå!
Så lyste han nyfiket bort mot luckan.
Hon öppnades sakta av en uppskjutande hand med grepp
om taget.
En gråhår ig nacke stack upp ur golvet. Järker var nära
däran att tappa blosset av skräck.
Den gråhårige dröjde en stund orörlig och såg sig skyggt
omkring, stirrande och bländad av det skarpa ljuset.
Mäldarn såg en människa med ödlig uppsyn och
igenkände slutligen Mates.
Den gamle, ty gammal hade han blivit, klev varligt
uppför stegen, stapplade blöt, krokig och darrande fram på golvet
och gav sig att stirra oavvänt på den kringflygande löparstenen.
Järker satte blosset från sig i klykan och bar tjänstvilligt
in mäldekornet ur kärran utanför i kvällsmör kr et. Därpå tog
han fram en mindre påse och närmade sig tveksam Mates,
där denne stod, med blicken borrad genom stenen.
”1 är liks ute sent, kärefar!” sade mäldarn varsamt.
”Bidar I bara en stund, så blir det mjölfyllan i den här åt
käramor, då I kommer hem.”
Mates hörde inte. Han tycktes ännu stå förhäxad av
sin andesyn. Kanske hade Gråe Jägarn något mer att säga
honom än?
Mäldarn gick bort och satte sig på en lår i skumrasket,
såg ömsom på den gammal blivne, ömsom på löparens
härliga fart och den växande mjölringen.
3. — Nationallitteratur. XXVIII.
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
