Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Så pass, att jag fick mig ett par drakskinnsstövlar
åtminstone. Här kan du se!”
Främlingen sträckte fram sin ena fot. Den brann i
lågande eldfärger såsom glittrande metall, omlindad, som den
syntes, med någon smidig fjällhud av både skönt och hemskt
utseende.
”Det var nog!” utbrast skinnarn häpen.
Främlingen drog sin fot tillbaka och fortgick:
”Jo, dessa två bänningar tog jag just från den finaste
fjällsättningen hos besten.”
”1 hans ljumske, förstår jag väl?”
”Nej, från tredje vingbogen, framifrån räknat.”
”Han har då flere dylike?”
”Var en sak det, kamrat!”
”Och så är du väl dyr på dessa skinn?”
”Åja, beredda så. Hembjuder dem endast åt de
förnämsta riddare.”
”Huru många riddarklädningar tar du ut av huden på
en höft?”
”Minst hundra gode!”
”Det var nog!”
”Förutom några hundra bänningar.”
”Skarvbitar, kan j ag förstå ? Och så räfsar du penningen ?5’
”Ingenting för intet. Sitter just inte i var mans naglar
att gå ut och taga ned en sliker best!”
”Nenej, det förstår sig.”
”Och sedan vet du bäst själv, vad desse hudar taga ut
en ärlig mans svett?”
”Nej, så visst jag redde månget skinn i min dag, så
vederfors mig aldrig ett slikt.”
”Då trivoms vi kanske inom häradet bägge?”
”Ja, inte för thv! Men hör mig på: visst sporde du något
om den här stora drakutbölingen?”
”Ingen är just någon pyssling. Vilken menar du?”
”Den, som äter upp oss med den här farliga tullen, han,
som översåtarn svär sin ed åt.”
”Du menar väl stora landsdraken, som alldeles äter upp
detta armodsland.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
