Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaran vid väggen, medan herr Hjelm gjorde sina korta
bock-ningar och upprepade:
— Tackar så mycket, tackar — det var mycket vänligt.
— Ja, sade åter professor Gustafsson litet kort, med ett
våldsamt bemödande att icke falla i tankspriddhet — nu —
nu tänker jag att våra vänner — skulle gå till den väntande
vagnen...
Man rörde sig allmänt framåt, och studenterna gjorde
tafatta försök att tillbjuda sin hjälp vid sakernas bärande.
Fru Hjelm smålog så naturligt mot dem, att de blevo en god
del djärvare, och därpå slogs vagnsdörren igen, och den vingliga
färden begynte.
Under det herr arne bytte ord om resan, som endast
räckt ett par timmars tid från Chicago, satt Matilda Hjelm
och såg ut med blandade känslor av intresse för det nya och
förskräckelse för allt oberäkneligt, som kunde möta i en sådan
här vildmark. Genom skogen bar det ut på byvägen, där
små tvåvåningshus lågo på långa avstånd från varandra med
äppelhagar och tomma lotter emellan. Alla voro de byggda
i samma fantasilösa stil — avlånga hus med en veranda,
stödd av fyra pelare och fönster åt alla sidor på övre botten
samt ett bislag på baksidan till skydd för hetta om
sommaren och för köld om vintern. Späda, nyvuxna träd kantade
vägarna — eller avenyerna — nedanför de smala
brädtrottoa-rerna, och en träkyrka, vilken skildes från gatan genom ett
staket med grind, samt ett par krydd- och slaktarbodar lågo
i övre ändan av byn, som var tätare bebyggd.
Här stannade vagnen. På förstugukvisten till ett hus
av den vanliga sorten stodo ett par halvvuxna flickor och
väntade, tills vagnsdörren slogs upp, då de genast försvunno.
En präst med fredligt ansikte och en jämn skäggkrans från
ena örat till det andra, kom ut och hälsade litet tungsint.
— Välkomna — välkomna, ja, broder Gustafsson har väl
underrättat — jag är Törnkvist, professor Törnkvist — varen
så goda och stigen in, det här är nog kanske inte som
herrskapet äro vana vid, men vi ha gjort det så gott vi kunnat —
det är mycket svårt att få hus i Morton.
Professor Törnkvist uttryckte sig lugnt och långsamt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
