Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■■ ■ ’ - ■ — — ’ ––––––––––
klänningen, jag kan ju inte få slut på den en gång... Nej —
jag har ingenting annat, och inte brvr jag mig heller om att
krusa så förskräckligt... Se så — nu — gå — vi.
*
I det långa förmaket voro samhällets ledande
personligheter samlade. Rummet var stort och lågt, med många fönster,
och stelt möblerat. På en fyrkantig matta stod ett litet bord,
där Dorés bibel låg i beräknat sned ställning med ett
bokmärke av vitt siden utstickande två tum. Över gungstolen
hängde gula långschalar knutna i rosett, utbredda och fästa
med knappnålar: på väggarne funnos oljetryck i breda
oxiderade ramar — allt bibliska ämnen, — över en liten orgel i
hörnet blickade professor Gustafsson ned, ritad i svartkrita
på tryckt fotografiförstoring, — och i en buktig linje sutto
på stolar och soffor fruarna, alla vid första påseende varandra
lika. Det var samma släta, svarta ylleklänningar utan
tillstymmelse till förhöjning bak, långa koftliv utan garnering,
kring halsen en linongbit, hopfäst med en liten nål och det
benåde håret i en knut över nackgropen. Ansiktena voro för
det mesta korta och breda, något utstående vid kindknotorna,
och de bara händerna vilade korslagda i skötet. Iklädda tunga
kängor hängde barnen vid deras knän; småflickorna buro
långa klänningar och hårt flätat, tillsmetat hår. Några
ungdomar med svullna röda händer stodo i en krok, och herrarne
bildade en stillsam grupp.
Det blev tyst som i en kyrka, när professor Gustafsson,
vilken mött sina gäster ute på förstubron, trädde in med Hjelms.
— Jah, han vände sig litet trögt och besvärat inåt
rummet, varvid fruarna till hälften reste sig från stolarna och
vredo händerna en smula nervöst över varandra eller snurrade
tummarna, — här ha vi vår käre professor — jo-o broder,
ute i detta land äro vi alla professorer — och hans kära
hustru. Vi bedja nu vännerna vara välkomna till denna
kristliga inrättning, och den — hm — den världslighet, som kan
finnas, och som är så naturlig — den tänker jag inte längre
skall trivas i den, jag må så säga, luft, som omger detta
samhälle — det blir nog så bra — och nu kanske mamma vill...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:44:15 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/snl2/28/0062.html
