Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon samlade ihop sitt släp och gick stolt som en
drottning mot tamburdörren, följd av lilla Ebba. Men innan hon
hann öppna den, öppnades i stället dörren från salen, och in
kommo två damer i enkla, halvmörka ylleklänningar. Det var
grosshandlarens syster, doktorinnan Lönnbom och hennes dotter.
”Se, där är ju Cecilia,” sade doktorinnan. ”Vi ha letat
efter dig i hela våningen.”
Därefter vände hon sig om och hälsade på fru Åkerblom.
”Å, vad jag är glad,” sade hon, mönstrande hennes
toalett, ”att se någon mer, som inte är ljusklädd. Hilda och jag
blevo alldeles förskräckta, då vi kommo in i salongen. Vi
hade inte fattat, att det skulle bli så storartat, för Eudolf
bjöd bara på te och en liten preferens.”
Cecilia stod förvånad och undrade, vad allt detta skulle
betyda, men innan hon hunnit reda sina tankar, hade de båda
andra fruarna inlåtit sig i full konversation, och moster Amalia,
som först sett reserverat frågande ut, hade redan släppt sitt
släp, började få ett mildare ansiktsuttryck och nickade bifall
åt doktorinnans åsikt att äkta män äro alldeles omöjliga att
använda till att skicka ärenden. Och när de kommit överens
om den saken, började de trösta varann över sina toaletter.
Doktorinnan anmärkte visserligen med en suck, att fru
Åkerblom åtminstone hade sidenklänning. Men då sken
moster Amalia riktigt upp, klappade doktorinnan på axeln
och sade, att när en ylleklänning var så smakfull som hennes,
så var den lika god som om den varit av siden. Och så höllo
de med varann om, att man ändå trivs allra bäst i enkla
toaletter. Och så sade doktorinnan, att lilla Ebba var så söt,
att hon alls inte behövde någon fin klänning för att vara vacker.
Och så sade fru Åkerblom, att lilla Hilda såg så bra ut, att
man aldrig tittade på vad hon hade på sig.
Och så gick man ut i salen med så glada och leende
ansikten, som om det varit femtio år sedan det spelats tragedi
i det lilla skrivrummet bredvid tamburen.
Men just som doktorinnan skulle stiga över tröskeln till
salongen, tog Cecilia fast i hennes aim och höll henne kvar.
”Jag tyckte alldeles ni hade ljusa klänningar, då jag såg
er i tamburen,” sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
