Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
;..i— ■■■■...... — ......— ■ — 1 ■■
Han är svart
— det fanns blott damer i familjen, på ett undantag när, men
detta undantag spelade en så utplånad roll, att han knappt
räknades, fast han var släktens hopp — och dess enda — vad
kommande små Saint-Aymourer beträffade. Ty man kunde
icke finna sig i den tanken, att ett sådant namn skulle gå ut.
Easen var livskraftig — levde åtminstone länge, man behövde
bara se på härskarinnan på La Savanne. Hon var över
sjuttio år och gick med käpp och var lam i ena axeln, men ”Zulie”,
negressen, som passade upp henne och alltid var tillreds att
springa och taga upp näsduken och skjuta fram pallen, satte
armen för ansiktet, när madame inte tyckte hon kom fort nog
med snusdosan eller korten. Hon visste nog, att madame
inte slog nu längre, men hon hade växt upp på egendomen
och tänkte på, när hon var liten och madame hade sina ringar
på och rev en med de spetsiga stenarne, så att man hade långa
ärr på kinden, bara man gjort det allra minsta, eller madame
var förargad på någon. Det hade förts ett strängt regemente
i gården, och ingen hade vågat motsäga den gamla damen —
till och med Hippolyte, sonen, hade tegat inför henne och teg
ännu, men hon var icke längre vad hon varit. Hon rådde
icke med mer än att stöta doppskon i golvet ibland, Isaure
de Saint-Aymour, och kunde bli så ond, att hon riste i hela
kroppen, därför att hon måste begagna lur och ändå inte
alltid uppfattade, vad folk sade. Hon hade förlorat hörseln
och varit som från vettet av skrämsel sedan den stora
cyklonen, då taket lyftes av huset och en rasad mur alldeles
begrov en Louis XV-soffa, som man knappt kunde gräva fram
igen och där hon visste, att hon haft en tjock bunt
hundra-rupisedlar instoppade under herdarne i sitsen, fast hon inte
kunde finna dem efteråt och inte ville säga det åt någon annan
än sin avlidne mans enda syster, som hade ett litet hus i Moka
och kom körande till La Savanne för att trösta henne i olyckan.
M: lie Avie-Henriette de Saint-Aymour vände med egna händer
ut och in på sidentrasorna och drog fram stoppningen, men
hittade bara två gamla reverser av ett slag, som det redan
fanns för många av på egendomen, och blev vid dåligt lynne
och lät spänna för och körde hem igen och satte sig till att
gräma sig över en gudson hon haft och tänka på hur skönt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
