Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se, golvets skinande yta,
som en karta med tomma vita länder,
är ett sagorike, där allting händer
från Jangtsekiang och till arktiska stränder.
... Grådagrarne sammanflyta.
Han satt sig i gungstoln att se därpå.
Den röda brasan fladdrar i sin vrå.
Nystärkta gardiner för blomst er fönstren stå.
Han gungade fram och åter
och läste och kände den själens ro,
den djupa ro, där han åter får bo.
Han gungade saktare... Fick han det tro,
var detta hans pojktids vinterdag åter?
Förtrolig ser dagen i rummet ned.
Saktare, saktare. Timmen skred.
O, Thules milda och dim vita fred!
* * *
KLOCKSLAGEN.
I drömmen var du ånyo, som ofta, i din barndoms stad
och på dess fyrkantiga stora torg, som låg människotomt och
skugglöst och oproportionerligt vitt under julis brinnande
luftrymd.
Du tyckte att du kom långt ute från den vilda
sandstranden västan och sunnan från staden, där du sett, hur ett
oerhört solklot brände ett blickstilla och öde hav. Och denna
strand hade varit så långt borta, att den hörde till sagans
och synernas rike, till det som en gång, ett par gånger
skymtar för själen.
Men du hade nått staden och passerat genom en skuggad
gata och trädde nu ut på det skugglösa torget, där du var
alldeles ensam.
Det var stort. Det var öde. Du kände, att du icke varit
här på många, många år och att du var mer än landsflyktig,
ty av det du här haft kärt var så mycket borta och annat
och förvandlat, att... Det du nu såg var, det visste du,
drömmens trollstad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
