Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.•€»
’ Livstro”
i näpna trädgårdar
med lustiga små broar
under blommande vårträd
vid klockpinglande leksakspagoder ?
— Fjärran från Kina,
fjärran från Europa,
kanske var jag
en ensam gnista själ,
som fattade
aftonrymdens sorg
över en öde sibirisk sjö?
* * *
”LIVSTBO.”
EN ÄLSKANDES VISA.
Han läste i ännu en bok, att jordelivet är det enda som
finns för människan och att tillvaron ingen annan mening har
än den, som vi själva kunna lägga i den. Detta sade boken,
icke hatfullt och ont utan allvarligt vackert och som en
religion, och den ville även lära oss, hur vi skulle göra livet stort.
Han som läste tänkte sig då en dikt, sjungen av en man till
sin älskade om tusen år, när gudstron var borta och ”livets
tro” rådde bland människorna.
Luta din dödskalle tätt till min,
medan livets lysmask glimmar
därinne ännu! Jag är din, jag är din,
dessa solblinksförsvinnande timmar.
Låt mig hålla din hand den korta stund,
tills ut i mörkret vi glida!
Bland tusenden, strödda kring jordens rund,
mig slumpen dig gav vid din sida.
Jag vet, du, älskade! sörjer ej,
att det tysta stoft fick vakna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
