Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärtat haft alltför gott läkekött? Nu, när du förlorat nästan
allting, varav din första ungdom skulle ha trott det minsta
outhärdligt — är det ej stundom, som hade du ingenting alls
mista t, lever du ej ditt dagliga liv känslolöst för detta, som
sedan länge är borta, gäller ej din sorg endast det du miste
i går och i dag? Och hur länge skall den räcka?...
Är den en evighetsvarelse, som så gör. Är han ej i stället
ett lumpet stoftkomplex, vari sensationerna med tiden
försvagas efter nödvändiga och matematiska lagar, tills de
försvinna och ingenting är kvar ? Och skall ej ett dylikt komplex
självt snart nog förvandlas, ”gå över i massan” och mista sin
personlighet, alldeles som tidens visdom lär?
Men nej, du vet: det är icke så. Det du älskat, det älskar
du alltjämt och städse, fastän denna kärlek sammansmält
med ditt jag så, att du ej längre kan skilja den därifrån.
Och du vet, att i ditt väsendes djup sörjer du allt du
mistat, fastän också denna sorg har förvandlats till ditt eget jag.
Må det så förbliva! Må jag och du och vi alla nära våra
själar av stor kärlek och stor sorg! Har den förra varit
brinnande i ett starkt hjärta, skall den senare icke i vardagens
damm själv bli vardaglig. Den skall bäras som en hemlig
låga inne på själens altare, och stundom drager du dig
tillbaka och håller andaktsstunder där.
Och om än sommarens azurklocka har mistat sin
triumferande middagshögtid och middagsvarme, så lyser dock
septembers gula och klara sol in till din känslas härd.
Må den ej slockna i dammet! Må den glänsa med sitt
smärtsamma guldsken ännu i livets skräpkammare!
Ty sedan har du ingenting.
% * *
”EVOLUTION.”
O syn, som låtit det döda seklets hjärta klappa:
Spiraliska trappa ur Kaos mot Världen, vårt grönskande hem
— och åter ur Världen kring oss till ckända rymder en trappa,
kanhända en himlastege mot nya Jerusalem? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
