Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EJ ALLTID.
Ej alltid skall i vårens värld du skrida
på solgrön äng, där pingstens liljor stå
och helgdagskänslor genom själen glida
som vita fjärlar genom luftens blå.
Det kommer tid, då syner icke trängas
mer i din själ, då blomster myllret gått.
Av plötslig eld din barm skall icke sprängas,
men du skall svara för den eld du fått.
Det blir ej fest, men vardag — i de kala
och långa, långa årens stilla gång,
och mannen skall med jordiskt slit betala,
att gosseörat hörde sfärers sång.
Hur lyckligt dock, om så dig gälda unnas
var hjärtats skuld! Om så den rikedom,
du ensligt bar på själv, en dag förkunnas
de tusende! Om så blir frukt av blom!
Då lever upp för dem den gröna ängen,
som var din Psykes svala morgonhem.
Likt fjärran klockklang ljuder andesträngen
från alla horisonter ned till dem.
Och för dig själv, den bundne arbetsträlen
i höstens stumma grådag — kanske då
en sista fjäril fladdrar genom själen
på vita vingar mot oändligt blå.
Du ler — men stilla, vet att du fått smaka
vad livet ger som lycka och som lag.
Och synen svinner, men dig står tillbaka
din jämna, långa, tysta arbetsdag.
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
