Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Kalle och bad honom hålla till godo. Det var förstås inte
så mycket med fåren, men ändå... Sedan hade han liksom
respekt för Kalle en lång tid och ville aldrig göra honom emot;
men emot andra var han lika hård och elak.
Ännu en tid höll han på med sina frierier, men det gick
lika illa. Ja, det vill säga, nog kunde han fått sig en hustru,
om han hade velat hålla till godo med vad som bjöds honom;
men se, han ville hava utav ”bästa slaget”, och det var inte
mat för honom. De rika och vackra bonddöttrarna äro minsann
inte nöjda med vem som helst, skall herrn tro.
När han nu såg, att det var omöjligt att få det som han
ville, så blev han allt elakare och elakare. Han slog sina drängar,
så att de rymde från tjänsten. Och med pigorna var det ändå
värre. Var det någon av sina pigor han ville åt, så frågade
han ej, om de ville eller inte. Gick det inte med godo, så skulle
det gå med ondo. Och på det viset gick det illa för ett par
av hans pigor, och det var med nöd och näppe de fick honom
till att gå vid, att han var far till deras barn. Men allting tar’
ett slut och en gräns, och till sist ville ingen piga mer tjäna
hos honom, och knappt någon dräng heller. Då sålde han sin
stora gård och behöll bara det lilla huset, där han nu bor,
och ett par små, dåliga åkrar och en äng för en ko. Han sålde
till och med skogen på rot och äger inte många tunnland av
den kvar. Men han behöver inte förtjäna något för födan, för
han har pengar i banken, så det förslår, vill jag mena. Han
är så okristligt rik, så att han inte kan leva opp hälften av
sina räntor, säger di.
Se’n han hade flyttat till den stugan, så behövde han
då egentligen knappt någon tjänare, men han hade ändå en
liten drängpojke, som fick göra de grövsta sysslorna. Det
var han själv bliven för fin till! Drängpojken berättade för
mig en gång, att Daniel ofta tog på sig sina söndagskläder
mitt i veckan och satte sig framför sin spegel i stugan och
drack grogg och speglade sig. En kan inte veta vad en sådan
tänkte på, men högfärdig hade han då alltid varit.
Men då han hade haft drängpojken ett halvt år, så kom
pojkstackarn en gång till att bryta en såg itu, och då piska
Daniel honom som ett oskäligt djur och körde bort honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
