Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig där. — Vad vill du? sade han på sitt vanliga sätt. — Jag
ville ha litet vatten. Jag har gått här i skogen i många
timmar. — Emma, gack ut och hämta litet vatten! sade han,
och se’n sa’ han inte ett ord till mig, så att jag gick genast igen.
Se’n hörde jag inte till något därifrån, förrän det kunde
väl vara över en månad därefter, så mötte jag Emma på
vägen. Jag frågte naturligtvis, vart hon skulle gå, och med
detsamma märkte jag, hur förändrad hon var. Hon var så
blek, så fasligt blek, och såg ut till att ha gråtit nyligen. Men
grann var hon ändå! Hon hade ett par ögon, så att man rakt
kunde bli kär i henne, och hon var så stor och rak och vacker
i kroppen, så det var en lust att se på den flickan. — Nå hur
är det? sa5 jag. — Ja, sade hon — och så teg hon. Men med
ens började hon storgråta, så att hon måtte sätta sig på marken
under granarna, och så talade hon om för mig, att nu var det
rent illa för henne, för han hade fått det som han ville, utan
att hon kunnat hindra det, och nu visste hon inte vad hon
skulle taga sig till; för som hon nu levde där, så var det inget
liv för henne, utan bara sorger för varenda dag. — Du får
lämna honom, sa’ jag. — Ja, det vill jag knappt ändå, för
hur det nu är så — så tycker jag nästan om honom — om
han bara ville — gifta sig med mig. Och hon tog till med att
gråta igen, så att det ekade i skogen och jag kände mig rent
ömkligt olycklig, där jag stod och såg på henne.
Jag gick till Kalle dagen därpå och talade om för honom,
hur det var och sade: — Du får hjälpa det där till rätta, för det
är synd, att tösen skall vara i en sådan olycka, och hon är ju
så beskedlig annars. Och när hon nu säger, att hon vill gifta
sig med honom, så underligt det än kan höras, så är ju ingen
skada skedd, om han vill göra det, och hon tror sig till att
kunna tåla honom i hela hans liv.
Ja, Kalle gick dit och fick honom i tal. Kalle talade om
det se’n för mig och sade, att det hade varit hårt att få honom
till att lova, att han skulle gifta sig med henne längre fram
på hösten. Så var ju allt gott och väl, och då jag var ditbort
en gång, såg Emma så belåten ut, och Daniel såg också så
ovanligt vänlig ut, och jag tänkte: Seså, nu är det
uppehållsväder ! He!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
