Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för ögonblicket sina avsikter, rätar på sig och för glaset till
munnen, blundar, vaggar tämligen fort fram och åter på
huvudet och låter det exakt tempererade vinet påverka
nervspetsarna. När efter åtskilliga vaggningar smakens
mottaglighet känns vara hög, öppnar han försiktigt ögonen till en
beslöjad, stel blick åt glasets inre, och sväljer hälften. Ögonen
halvslutas åter, öppnas strax igen och fixera Turken med ett
klarvaket blänkande, stort och allvarligt uttryck.
”Johannes”, säger han med lågmält, nitiskt allvar, ”när
slutade Forntiden?”
”Den slutade med Emund Gamle”, säger Turken vars
stillsamma skådande mer och mer ofrånvänt riktar sig på
målsmannen, i en stigande, förnöjd hypnos, där tillbud till
ett småleende redan visar sig.
”Emund Gamle?” säger Åbergson ogillande. ”Då var
han ju yngre än Sokrates eller hur? Har du tänkt på det?
Men, men, men — nu ska du inte skjuta fram med Emund
Gamle, vem hade för resten bett honom göra slut på
Forntiden? Och vem hade lo vt honom att ta sig tillnamn som han
omöjligt inte kan ha varit född med? Jag vill inte höra talas
om honom. Jag vill ha reda på Sokrates, för tu-u-san”
säger Åbergson i ömt påträngande tonfall, ”och särdeles om
han har gjort nånting eller sagt nånting som kan vara bra för
min affär eller för mitt hus i största allmänhet eller åtminstone
för dig, Johannes. Eller nånting, förstår du Johannes, som
man kan lägga i maten, salta eller peppra med, förstår du?”
”Han hade daimonion”, säger Turken tveksamt.
”Vad hör mitt öra?” dundrar Hr Åbergson och släpper
soppsleven. ”Va5 i Herrans namn”, säger han dystert, ”hur
hade han fått det?”
Helt plötsligt för Turkens inre syn skymta flera rader
fram ur den grekiska läseboken eller rättare sagt ur dess
handskrivna hemliga svenska översättning, ”lunsen” kallad,
och han tecknar Sokrates’ bild i raska drag: •
”’Kedan i barndomen brukade Sokrates höra en
varnande stämma tydligt giva sig tillkänna i hans inre så snart han
var i begrepp att säga eller göra någonting orätt. Det är denna
sedliga takt, som man har kallat Sokrates’ daimonion.’”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
