Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det stora föremålet för all denna munterhet från minst
två slädar såg sig ej om och rörde sig ej ens men blev
synnerligt klarvaken och fick på ett ögonblick upp sitt allra svalaste,
spänstigaste och rörligaste affärshumör, som rörde sig med
snabbheten av en timme per sekund och som inom fem
sekunder fick i ordning en tabell över sannolikt och osannolikt,
möjligt och omöjligt i det befintliga sakläget.
Och då han var klar med den saken slog han kvickt upp
fotsacken över slädens framkant, drog upp bredvid sig det
över benen liggande fårskinnet, vände sig åt höger, sade några
ord åt Nicolaus, som satt bakpå och körde, tog själv tömmarna
i vänster hand och grep med höger hand Nicolaus i pälsskärpet,
och denne unge man halades in i släden framför principalen,
där han ställde sig upprätt och återtog tömmarna.
”Kör skarpt, men låt dem hinna opp oss!” föreskrev
principalen, som nu omsorgsfullt surrade fårskinnet kring sin
vänstra arm med stadigt tag inuti för handen. Härefter vände
han runt i sin vida, men lätta och smidiga vargskinnspäls,
blev sittande med vänster sida mot de ankommande och drog
ur pälsens innerficka fram sin mässingssnusdosa.
Han kunde ännu ej säkert se vilka eller hur många som
voro med, men han småskrattade gemytligt och upprepade
för Nicolaus de två slutsatser hans tysta utredning nyss förut
hade fastställt som säkra:
”Fårskallar!! — Och Coriolanus är inte med!”
”Låt dem hinna fatt!” tillade han otåligt, ”vi ska
resonera!!”
Coriolanus kunde inte vara med, det hela var för dumt
tillställt.
De fingo alltså hinna fatt, som de förresten skulle ha gjort
ändå ty de hade bättre hästar för båda slädarna som allt i
allt innehöllo fyra personer: Nappe, Marskalken, sysslingen
Pelham och en ännu yngre syssling, Johan.
”Go kväll på Er allesammans!!” hojtade Åbergson nytert.
— ”‘Försök si nu här hur jag har det! — va fan hur kan Ni
ställa till så dumt? Tänker Ni be mej stanna och stiga ur?
Eller tänker Ni ur och springa här bredvid så att jag bultar
korv av Er allihop? Eller tror Ni Ni kan få hacka fast på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
