Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur MARTIN BIRCKS UNGDOM.
DEN GAMLA GATAN.
I.
Martin Birck var ett litet barn, som låg i sin säng och
drömde.
Det var sommarafton och skymning, en tyst och grön
skymning, och Martin gick vid sin moders hand genom en
stor och underlig trädgård, där skuggan låg mörk i alléernas
djup. På båda sidor om vägen växte sällsamma blå och röda
blommor, på smala stänglar vajade de av och an för vinden.
Han gick och höll sin moders hand och såg förvånad på
blommorna och tänkte på ingenting. ”Du får bara plocka de blå
blommorna, de röda äro giftiga”, sade modern. Då släppte
han hennes hand och stannade för att plocka en blomma åt
henne, en stor blå blomma ville han plocka, som satt och
nickade tungt på sin stjälk. En sådan underlig blomma! Han
såg på den och luktade på den. Och åter såg han på den med
stora, förvånade ögon: den var ju icke blå, utan röd. Den var
alldeles röd! Och så otäckt, giftigt röd! Han kastade den
elaka blomman på marken och trampade på den som på ett
farligt djur. Men då han vände sig om, var modern borta.
”Mamma,” ropade han, ”var är du? Var är du, varför gömmer
du dig för mig?” Martin sprang ett stycke nedåt allén, men
han såg ingen, och han var nära att gråta. Allén låg tyst och
tom, och det mörknade mer och mer. Äntligen hörde han en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
