Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla gatan
att det var just där den gick ner, strax bakom udden, och
inte på något annat ställe. Han såg det ju så tydligt. Likväl
föreställde han sig icke, att de som bodde där borta fingo se
solen på riktigt nära håll, eller att de behövde vara rädda för
att få den i huvudet. Om en annan gosse hade kommit till
honom och sagt honom något sådant, skulle Martin ha tyckt
att han var mycket dum. Ty det är med barnen alldeles som
med de vuxna: de göra sig ofta de besynnerligaste
föreställningar om världen; men om någon kommer och drar ut
konsekvenserna av deras idéer, säga de att han är mycket dum,
eller att det är opassande att skämta om allvarliga saker.
Sommartiden, smultrontiden...
På den tiden var sommaren annorlunda än nu. Den var
en lycka, som fyllde dagen och aftonen och trängde ända in
i nattens drömmar, och morgonen var lyckan själv. Men en
morgon vaknade Martin tidigare än vanligt, och då han hörde
en liten fågel kvittra i ligusterhäcken utanför fönstret och såg
att solen sken, reste han sig upp i bädden och ville klä på sig
och gå ut. Då kom hans moder och sade, att han skulle ligga
stilla ännu en liten stund, ty det var hans födelsedag, och
Maria höll på med någonting därute, som han inte fick se
förrän det var färdigt. Och hon kysste honom och sade, att
han fyllde sju år och att han skulle vara riktigt flitig och snäll
i sommar, så att han inte skulle behöva skämmas för de andra
gossarna i höst, när han skulle börja skolan. Men då Martin
hörde ordet skolan, glömde han fågeln, som kvittrade i
häcken, och solen som sken, och han kände det så trångt i
halsen, som om han måste gråta; men han behärskade sig
och grät icke. Han visste inte riktigt klart vad en skola ville
säga; men det lät så elakt och hårt. Hans moder höll
visserligen skola med honom och Maria, men det var bara en liten
stund var dag nere i trädgården, i syrenbersån, och där
fladdrade fjärilar, både gula och vita och blå, och humlorna
surrade, medan hans moder berättade sagor för honom om Josef
i Egypten och om kungar och profeter och lärde honom att
forma bokstäver efter en förskrift. Och han förstod att en
riktig skola måste vara något helt annat. Men medan han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
