Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Sådana äro många bland människorna,” sade hon. ”Det
kommer du att få se när du blir stor. Då får du också se
människor, som gå och hänga med huvudet för att man skall tro,
att de höra till de fulla axen. Men de äro just de allra tommaste.
Men ni skall också komma ihåg, barn, att det inte tillhör
er att avgöra, varken nu eller när ni bli stora, om en människa
hör till de fulla eller de tomma axen. Sådant kan en människa
aldrig riktigt veta om en annan. Det vet bara Gud.”
Då modern talade med Martin om Gud, kände han sig
på en gång högtidlig och litet generad, ungefär som en liten
hund, då man försöker prata med honom som med en människa.
Ty när han hörde sin mor berätta om paradiset och Noaks
ark, då kunde han mycket väl följa med och såg det
alltsammans så tydligt för sina ögon, både äppelträdet och ormen
och alla djuren i arken; men vid ordet Gud kunde han icke
föreställa sig någonting bestämt, varken en gammal gubbe
eller en medelålders herre med mörkt skägg. Högst uppe i
det blå valvet i Ladugårdslandskyrkans kupol satt ett stort,
målat öga, och modern hade sagt att det var en sinnebild av
Gud. Men det ensamma ögat föreföll Martin så hemskt och
sorgligt; han vågade knappt se på det, och det.hjälpte honom
icke alls att förstå, hur Gud i verkligheten såg ut. Han hade
också fått lära sig utantill de tio buden, som Gud hade skrivit
upp åt Moses på Sinai berg. Men de kunde blott styrka hans
hemliga misstanke om att Gud var någonting som egentligen
bara angick de fullvuxna. Aldrig kunde det vara till Martin
som Gud talade, då han sade: ”Du skall inga andra gudar
hava för mig.” Martin visste varken hur en avgud såg ut
eller hur man skulle göra för att dyrka honom. Att han skulle
hedra sina föräldrar föll ju av sig självt. Han kände icke heller
någon frestelse att dräpa, eller att stjäla, eller att begära
grannens jungfru, oxe eller åsna. Och han visste inte alls
hur han skulle bära sig åt för att göra hor; men han föresatte
sig att försöka akta sig för det i alla fall, för säkerhets skull.
”Gud vet allt, både det som nu sker och det som kommer
att ske. Han har själv bestämt det alltsammans. Och när
du ber till Gud, Martin, skall du inte tro, att du med dina
böner kan förmå honom att ändra en prick i sina beslut. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
