Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla gatan
två bönder vid skenet av en rund kinesisk lykta. Och han
var en gammal man och drack toddy varje kväll, och man
sade, att han inte kunde ha lång tid kvar. Men han ville så
ogärna dö. Och om han hörde någon tala om sjukdom och
död, var det som om man hade sagt någonting oanständigt,
eller det var mycket värre, ty oanständigt tal sårade icke
alls hans öron, utan kryade upp hans humör. Men då han nu
såg Martin komma på vägen och hörde honom sjunga en
dödspsalm på en fräck gatvisas melodi, då reste han sig och
gick med vacklande steg ett stycke fram på vägen och stannade
framför Martin. Martin stannade också och tystnade strax
och såg sig om efter Johan, men Johan var försvunnen.
Men gubben Moberg hade blivit blåblek i ansiktet, och
han darrade på rösten då han sade:
”Och det där skall vara ett bättre mans barn! Jag får
säga, att det är besynnerliga tider.”
Därefter gick han in i huset utan att varken dricka ur
sin toddy eller säga god natt åt bönderna och gick till sängs.
Men Martin stod ensam kvar på vägen, och det hade
med ens blivit så tyst omkring honom. Han hörde bara ljudet
av böndernas käppar, som de stötte hårt mot vägen, medan
de gingo bort i mörkret utan att säga något.
Men Martins föräldrar hade hört alltsammans från
verandan på sidan av huset.
”Martin, kom in!”
Martin var så röd som hans halslinning var vit. Nu skulle
han redogöra för vem som hade lärt honom att sjunga så där.
Men han sade, att han hade hittat på det själv. Fadern
förklarade för Martin, hur förskräckligt illa han hade burit sig
åt, och Martin grät och skickades till sängs. Hans mor grät
också, då hon läste bönerna med honom. Hon var upprörd
och förskräckt. Ty barnens brott bedömas, liksom de fullvuxnas,
mera efter den skandal de ha gjort än efter deras egen inre
beskaffenhet ; och Martins brott hade gjort en förskräcklig skandal.
Sommarens vackraste dagar hade gått. Om dagen var
det regn och blåst, och sjön gick grön. Och i skymningen
flaxade kråkorna kring ekbacken med det nakna trädet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
