Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur EN MANNISKA.
MÖTET.
Det kan låta som en sägen,
men en kväll förliden vår
mötte jag mig själv på vägen
som en man vid tjugu år.
Håret hängde ner på kragen,
och han gick med febersteg.
I de vassa ynglingsdragen
satt en hungrig mun och teg.
Och jag tog mig själv i rocken.
— Det var längesen, god dag.
Man blir glömd, man dränks i skocken,
låt oss gå ett litet slag.
Men han stannade och såg blott
på mig som jag tiggt en slant,
och i ryggens böjning låg blott
något hövligt obekant.
Jag blev vit, jag kände svedan
av de sår som minnet ger,
och vi skiides tyst och sedan
ha vi aldrig träffats mer.
* * *
KLOCKAN.
Jag läser om klockan som sjunkit
i djupet en gång.
Min själ är det rörliga djupet
och klockan min sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
