Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.0^. o^..o*v.. o ... o ••
3
I den återstående sängen låg stortjuven Stolpe. Han
sov mest nu på sina lagrar. Han var över 70 år och 40 av dem
hade han varit i fängelse. Det var han som stal kyrksilvret
i Håskulla kyrka med prästen Ekborns hjälp. Prästen stod
själv i sakristian och langade dyrgriparna ut genom fönstret
till Stolpe. Ekborn hängde sig i rannsakningshäktet, men
Stolpe ville leva och vittja flere kyrkor. Det lyckades också,
men han blev alltid fast, ty kyrkstöld hade ingen välsignelse
med sig. Han var far till en massa barn som alla hade samma
tjuvsena och voro fruktade i många kyrksocknar, ty de drogo
sig ej för att ta till kniven om det gällde.
Man må inte tro, att gubben Stolpe var orkeslös, fast
han sov för det mesta. Han var bara lat.
Hans sängkamrat var Blinningen, Johan Petter,
blind-född och f. d. elev vid blind- och dövstuminstitutet. Han
representerade bildningen inom fattigstugan, ty han var den
ende som kunde läsa. På vinterkvällarna, då hjonen trötta
efter dagens strövtåg med tiggarpåsen sutto och dåsade i
mörkret — ty ljus användes icke — tog Johan Petter fram
den enda bok han ägde och läste med oändligt långsam sövande
röst igenom den från pärm till pärm. Han kunde den sedan
många år utantill, men han satt ändå och fingrade på de
upphöjda typerna alldeles som på institutet, ty det hörde
till, han var lärd så. Boken var Den Blindes tidsförsonare,
Stockholm, tryckt hos L. J. Hjerta 1842. Johan Petter var
litet larvig, litet fjollig, eller hur man skall säga. Han var
en fyrtiårs man, yngst av hjonen. Lama Johanna påstod
alldeles säkert att Regenta och han hade sitt ihop, men hur det
var med det vet inte jag. Säkert är emellertid att Johan
Petter var favoriten. Regenta var en frodig femtioårs människa
med tjocka läppar, små talgiga ögon och lätt grånat hår. Hon
var despot och styrde med järnspira. Hon hade många år
bott tillsammans med skinnskräddare Parath i Uddestorp, och
när han dog — han frös ihjäl efter en vintermarknad i Ingatorp
ute på Bruzaholmsskogen — sökte hon och fick den just lediga
och framstående befattningen som Regenta i fattigstugan.
När hon var på dåligt humör och skulle liva upp sig
med en kaffeskvätt och gick fram för att elda i spisen, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
