Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning. Finns han här, så säj ifrå du mä Regenta, å förvarra
inte dett straff!
— Nää, fjärsman lelle, ja har inte sitt te nån Kalle. Ä
dä noen aen sum har sett te Kalle Stolpe? Nää, si dä! å faren
sulle la va den närmasta.
— Inte har ja sitt te pojken, sade Stolpe och spottade
framför fjärdingskarlen. Han ä la gammal nock nu för te
inte hänga far sin i rockaskörta. Va har han gjort för nöe nu då ?
— Jo han kum ut ifrå cellera i Jönseping som i förrgår,
å han va inte väl utkummen förrän han geck på kroa å skar
en bromsare ve bana, å när di sulle ta’an så skar han en
tvåTtri te å smatt ut å kum unna. Å i natt så har di brötet
sej in hos handlingsman i Höreda å di tror att dä ä pojken
din, för dä va nöen sum hadde sitfan bortåt Hunnersta te.
Gubben Stolpes ögon glindrade.
— Ja ta’an den som kan, ho ho, men här finns han inte.
— Men han brukar ju allti bo här när han ä ute på illt
å jävelskap. Säj nu opprecktit, um I har’an här! Jasså, I
vell inte. Ja, då får vi la bönna på å söka.
Han öppnade dörren. — Agust, binn marra ve broa å
kum in, för här ska ble rumsterning. Lås farstedöra å ta u
nöckelen!
— Nej, låt mej komma ut först, Johan, bad jag.
— Köss, ä Albet här? Å ja sum inte så’an. Ja, dä bäst
atte han går. Ajöss, ajöss, å hälsa så gott!
Jag tog min korg och gick. Yrvädret hade tilltagit,
stormen ven i kyrkogårdens kala aspar. Jag tänkte på min
vän Kalle Stolpe, som varit så hygglig mot mig, då vi voro
skolkamrater. Han var ju äldre än jag, men han var litet sen
i skolan. Han låg inte åt vetenskapen. Yid det här laget var
han väl aderton år. Hur många tallbössor hade han inte
gjort åt mig, hur många enbågar hade han inte skurit för
min räkning och hur mycket rackartyg hade han inte lärt
mig. Hur m––––-
— Va ä du för en?
Ur dunklet bakom syrenhäcken vid kyrkogårdsmuren
steg en lång figur fram. Mitt hjärta stannade. Jag kände
igen silhuetten genom snöyran, Det var Kalle Stolpe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
