Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur MIN 5:TE BOK.
ISBÅTEN PILENS SISTA RESA.
Personerna äro:
Janne Mattsson, skeppstimmerman, blond jätte med
väldigt helskägg och ett par ögon, så fasta, att man tycker
sig se dödens allvar i dem. Bara med de ögonen har han en
kväll rensat en hel hamnkneipe i Hamburg, och den blev tom
så hastigt, att båda dörrposterna höllo på att stryka med.
Matts Holmström, fiskare med tjugu års erfarenhet av
Ålandshavs vintrar och somrar och ett humör, som ingenting
kan slå ned.
Gustav Persson, fiskare, död nu sedan ett par år. Man
riggade av en bark på Grisslehamnsslipen, rackbandet ramlade
ned från märsrån och klöv hans skalle.
Perssons son, Kalle, pojke på tjugu år.
Summa fyra man, alla väl förtrogna med havet, rådiga,
fatalister, intet kink.
En dag i början av mars 188* fick Grisslehamn besök av
en stor potentat, själve bränn vinskungen i Mariehamn, en
man som länge furnerat hela Ålandsarkipelagen med sprit och
var rik som ett troll. Nu kom han från Bremen, där han köpt
en skuta, och bråttom hem hade han. Isen låg ända över till
Åland, vädret var vackert, och inom kort hade han gjort upp
med ovannämnda fyra personer, att de för en summa av
femton riksdaler per man skulle frakta honom över till
Sig-nildsskär. Därifrån skulle han klara sig själv.
Man stuvade alltså in mast, segel, proviant och
bränn-vinskung i isbåten Pilen och begav sig i väg. De tre milen
tillryggalades utan några uppehåll, och i skymningen var
man framme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
