Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
log och tänderna lyste vita i det knollriga skägget. Flickan
rörde sig icke.
— Lycka till, sade han på bruten engelska, lycka till.
God vän, god vän, tycka om Amerika. Mycket god vän, glad
gosse...
Nordling kände sig hastigt förlägen, främmande. Vad
skall jag säga? övervägde han.
Han stirrade på kvinnans svarta rundnacke.
Mannen med silvermynten i jackan fick en glimt i ögat.
Han klappade flickgestalten lätt på skuldran.
— Ysail, sade han, sjung något.
Flickan satte sig upp.
— Sjung något, Ysail, bad karlen. Och han tillade några
ord på ett obegripligt språk.
Hon reste sig.
En av männen reste sig samtidigt. Han tog upp gitarren
från golvet och räckte henne den med en sorts bugning, varvid
han förde ena foten bakåt och lätt böjde knäet. Därpå tog han
sin mössa och gick runt salen, stannade vid de olika grupperna,
grimaserade, pratade och skrattade. Så småningom bildade
kroggästerna en vid ring kring sällskapet under gallerfönstret.
De flesta hade halvtömda glas i händerna och på nytt
föresvävade Nordling bilden av en teatertablå. Även värden hade
makat sig utanför sin disk. Ett par av spelarna och den lille
bömiske kyparen stodo på stolar. — Endast advokaten
stannade dyster och mörk, med böjt huvud på sin plats. — Åskan
hade dött bort.
Då knäppte flickan ett anslag på gitarrens strängar. Hon
slöt ögonen och lät huvudet lätt falla framåt. Några fina
hårslingor, som lossnat, föllo som mjuka blomstjälkar kring
kinderna.
Ysail sjöng.
Det var en lång, dallrande ton som flöt och porlade. Därpå
steg den och orden, omöjliga att urskilja, klingade och hoppade
skumdroppslikt. Så blev rösten sträv, mörk, nästan hes. Hon
höjde huvudet, öppnade ögonon vitt och skrek ut ett rop och
en suck — en snyftning i natten. Hon sjöng vidare — vad sjöng
hon väl om? Ansiktet var blekt och allvarligt, ibland strängt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
