Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ■—■ ■■ ■ »■■■ - - ■■■ ■ — ■ ’ — ––––––––––
Ur Storgården
Men jag känner ett annat slags människor, och jag vill
av alla mina krafter sträva att närma mig dem, bli en av dem.
Vi — i vår visshet om framtiden, i vår kunskap om
alltings enhet, i vår till samkänsla med mänskligheten, med
alltets utvecklade självkänsla njuta vi redan en försmak av den
lycka och fullkomlighet, som vi hoppas på för våra
efterkommande. Blotta aningen om gryningen är oss en vällust — en
dunkel drömbild av framtidens människa fyller oss med glädje.
Vi skälva av hänryckning vid blotta tanken på att våra frågor
en gång skola få svar, våra gåtor en gång lösas — och lösas
av människan själv, i detta jordeliv. Vårt härligaste arbete
och enda tidsfördriv är att forma och forma de marmorblock
vi alla bära inom oss — de, ur vilka i tidens fullbordan
guda-människornas gestalter skola springa fram i naken härlighet!
Förr eller senare allt efter vår idoghet, vår skaparkraft!
Denna väntan, detta arbete är den enda salighet som
finns för oss. Men vi behöva ingen annan, ty någon större kan
ej tänkas.
Denna tro på människan är den enda människovärdiga
religionen. Denna strävan att föra sig själv och andra i
riktning mot henne är det sanna prästadömet, den sanna
gudstjänsten. Och denna andakt — en fast hopsmält förening av
två känslor: längtan bort från det lilla och fula och svaga vi
äro, samt förtröstansfull tillbedjan av det stora och sköna vi
kunde vara och skola bli! — den är långt djupare, innerligare,
livsfullare, evighetsfullare än någon åkallan av alla himlars
härskaror, av änglar och helgon!
Vill du höra en bit ur en predikan? Den är skriven av
Strindberg:
”De unga, de tro icke på den personliga fortvaron, men de
tro på fortvaron i släktet, och när den tron blivit levande*,
skola vi se en annan moral än den själviska, som avlar goda
gärningar och en tarvlig välgörenhet i hopp om en personlig
belöning efter detta. — —
Alla ramlade illusioner medföra sorg. Därför bort med
illusionerna! Utgå ifrån att solen slocknar, och du skall bli
* Kursiverat av mig, brevskrivaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
