Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Din är var vacker väg och vrå,
var solig höglandsstig.
Kom, härska över vidder blå
och gröna djup med mig!
Blir du min goda följes ven,
du diktens frusna fe,
så har min skog väl bränsle än
och skydd mot vägens ve.
Så skall jag gå med gråa hår
en gosses glada gång
och gnola än, när bort jag går,
en vårljus vandringssång!
* Jfe *
EN GAMMAL GÅRD.
En gammal gård av timmer glansigt grått
som åldrigt silver, hundraårigt tenn.
En krans av låga stugor — längesen
har deras hemfolk tyst ur tiden gått.
En bondeborg på jordfast urbergsgrund
i höjdens skogsluft, kraftig, ren och sund.
Är den väl byggd av mänskohand? — Den står
som vuxen upp ur holens hårda mark,
som klintens eget krön — en sekelstark
mur krona, välvd kring bergets gråa hår.
Det är som klippan själv fick denna form
av jordens första höga skaparstorm. —
Nu sjunker skymning lätt kring stugor grå
och sveper timrets silver i sitt dok.
En ensam lykta hänger i sin krok,
portlidret gapar mörkt, i hörn och vrå
det rör sig skymtande gestalter små,
i loft och trappor tassar det på tå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
