Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KITCHENERS JAKT.
Mylord har fått spleen, han är stungen av sol,
han vill dränka sig blint i Sudan.
Är han led vid sitt liv, gott, han har sin pistol!
Varför dö i en sandfylld orkan?
Du förleder oss ej — vill du sälja åt hin
din eviga frälsning, så sälj!
Men vi andra, som inte ha solsting och spleen
— å, för tusan, de blåsa revelj!
Det är han, det är han — vart ord är ett ris,
han har helvetets makt i sitt tal.
Han har läppar av järn, han har ögon av is —
nog kan han få en öken sval!
Han rider, han håller för frontens mitt,
hans panna är bister och hård:
”Vem har lust att fresta en hundramilsritt?”
Då brusar det: Alla, mylord!
Vi ha lust, om det bure till näckens bol,
vi ha lust, om det bure till hin,
ty med er ha vi alla stungits av sol,
och med er ha vi alla fått spleen.
Vi hålla er kär som en äkta britt,
ni är iskall och hånfull och hård:
vi ha lust att fresta en tusenmilsritt,
bara ni är i spetsen, mylord. —
Trehundrade hästar satte i trav
mot vågor av rykande sand,
mot öknen, som låg som ett nyckfullt hav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
