Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kitcheners Jakt
Har ej tid att ha samvete nu!
Har du lust till ditt liv, sätt din fåle på språng,
och gnaga på knogarna, du!”
Allt glöder och flämtar — han är som en is,
och han smälter ej ens i Sudan.
Hans läpp är som järn, och hans ord är som ris
för hans dignande dödskara van.
Han ser, hur de sakta sitt stormlopp smått
och svindla och krama sin töm —
han ser, hur de stupa, han småler blott
och flyger förbi som en dröm.
Det faller en stillhet stor och stum
kring hans benrangelsliknande tropp.
Hans hästar sköljas av svett och skum,
men mer rasande viner hans lopp.
Och hans spanande blickar ila framåt,
som de såge och anade allt.
Allt tystare varder hans ensamstråt
och hans öga allt djupare kallt.
Mylord är dock innerst en irisk hund,
hans fröjd är att pina en britt.
Han står med den onde i vänskapsförbund,
det är han, som leder vår ritt.
Den är ej mer en ära, vår färd är en skam,
den är vår och hela vår tropps.
Ar där ingen som har, där vi vackla oss fram,
en kula till överlopps?
Dock nej, det vore en mänsklig nåd
för en hund, som skall tyna av törst.
O Gud, spinn på med vår levnads tråd,
tills vi honom sett döende först.
O Gud, det skall läska vår strupes brand,
när vi lyss till hans klagoljud,
när hans blick skall smälta i glödhet sand,
när han törstar ihjäl, o Gud!
3*
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
