Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gästvänsröken jag stiga såg —
vindar föddes och vindar dogo,
medan i hägnande hamn jag låg.
Havet talar med allas tunga,
lärde mig viska, lärde mig sjunga,
smila, smeka, rulla och runga,
lärde mig läka med sällsam tröst,
lärde mig tonen ur allas bröst —•
havet talar med allas tunga,
havet lärde mig allas röst.
Många främlingars sinn betog jag,
alla t juste jag, alla bedrog jag,
djupt i listiga hjärtat log jag,
när jag förtalte vadan och vem,
vann mig värme i hug och lem —
många främlingars sinn betog jag,
hemlös ägde jag tusen hem.
Aldrig hålla gudarna sämja,
ingen de krossa, ingen de främja,
mannen, som vågar, kan gudar tämja —
se, när mitt Itakas rök jag ser,
djupt i mitt listiga hjärta jag ler;
aldrig hålla gudarna sämja,
spådomens gudar, jag hånar er!
* * *
VINLAND DET GODA.
Leif, son av Erik Röde
å Brattalid,
ej ville han lykta sitt öde
i namnlös frid.
Han betslade upp sin drake
att fresta en färd,
att ingen dristat dess make
i samtid och eftervärld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
