Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och än kan jag känna, när trofast han höll
min barnhand sluten i handen sin,
dess krökta fingrar och ådriga skinn.
Än går jag i kvällningens rosenbad
ur de trenne väggarnas fönsterrad.
Än hör jag min egen trippande gång
och gubbens svaga, nunnande sång,
fast orden, han gick och gnolade på,
jag aldrig lärde mitt öra förstå.
Än minns jag färgen på var tapet,
var möbel i morfars prästgårdsrum
och varje historia och hemlighet,
som mötte en främling förteget stum.
Än ser jag mig åka i morfars karet
till kyrkes och gilles så mången stråt
och på blomster plockning oss följas åt —
fast mycket jag anar och litet jag vet
och mycket är toner blott i en låt,
den ingen, hur vida han söka vill,
är mäktig att finna orden till.
Men anat som känt, jag håller det kärt,
det outsagda, som snuddar förbi
med gossårens doftande melodi,
med anletet, milt och vördnadsvärt,
av honom, som parveln stava lärt.
I kyrkmullen sover den gamle, hans fot
har stannat för ständigt. Den tilja han trätt,
har hackan brutit, har sågen frätt.
På tomten bygger en annan ätt.
Och röken, som lekfull slår mig emot,
den doftar ej torvrök, den luktar sot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
