Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vita skyar —
den tystaste timmen ...
Och daggen faller.
Blåtindrande
lysa ängarna runt.
Och i varenda droppe
speglar sig oändligheten,
den blåtindrande oändligheten.
* * *
TILLÄGNAN AV ”MELODIEB I SKYMNING”.
Alltid var mig din sång helig i sorgens tid,
som en levande röst ofta vid sidan ljöd den,
när ensam i dunkla floden
främling gick jag och allting teg;
när mitt hjärta med skräck isande kölden slog
och förintande klar sanningens ljungeldslika
skrift böjde mig ned till jorden,
fridlös, hemlös och utan mål.
Aldrig mötte en själ hälsande lika klang,
alltid rann som i sand dyraste hjärteblodet
bort fruktlöst, och alltid var vår
längtan vilsen och utan hem.
Ensam rinner min väg tystnadens hav emot,
ensam vandrar jag hän mot det eviga mörkret; —
ack, frostiga fläkten kände
redan ofta förstummad själ.
Nu, det skymmer en kväll, gatornas buller dör.
låt mig höra igen vänliga stämmans lena
blitt sjungande tysta dyning
här mot främmande fjärran kust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
